Tanzania, Tanzania. Avocadons land skulle jag döpa det till om jag fick bestämma. För här finns nämligen all avocado man kan önska sig. Himmelriket för en avocadoälskare som jag. Mamma skulle älska detta land, for sure. Nog om denna guds gåva till Tanzania.
Vi lär oss nya saker hela tiden. I fredags lärde jag mig till exempel att det inte är så farligt att åka bil med pappa längre, nu har jag varit med om värre bilresor än när pappa ska försöka impa på alla medtrafikanter med sina hästkrafter. Här kör man nämligen om även att man ser att det kommer mötande trafik, även om man kör över ett krön (yolo), eller i en kurva med dålig sikt så ska man köra om.
Vi har även lärt oss att myggmedel även funkar för myrinvasioner på toaletten, det var ju tur. Med tanke på att det ju måste existera en hel myrstack i vårt avlopp(hål i marken där vattnet rinner ner).
Här på utbildningen i Ntoma har vi lärt oss om Kiswahilins historia, Tanzanias kulturella historia, och hur man torskar hundra gånger om i kortspel (uppenbarligen kan inte Felicia och Malin relatera).
Samtidigt som vi upplever många nya saker finns det ändå de där små glimtarna i vardagen som påminner oss om hemma. Typ som att matbanan smakar exakt som färskpotatis. Eller när kokerskan kommer in med en rykande gryta som smakar exakt som farmors kalops.
Vi blir behandlade som kungligheter här på internatskolan i Ntoma. Snart blir det ändring på det, första byn vi ska besöka heter Kyaka och där vill jag assimilera mig. Jag vill inte bli uppassad. Jag vill äta majsgröt som alla andra och diska min egen tallrik, kanske alla andras också.
Kram från ett soligt Tanzania.
-Anna
Lämna ett svar