The land of Ubuntu


Tiden för mitt besök här i Sydafrika börjar gå mot sitt slut. Har spenderat en månad i gruvstaden Rustenburg. Och man har fått vänner för livet. Ända sen vi kom har det varit fullt upp med aktiviteter och möten med människor. Vi har bla besökt behandlingshem, barnbyar, skolor och dagis.

Vår första gudstjänst i vår nya församling var lite kul, De kunde inte hitta nyckeln till kyrkan så alla 300 gudstjänstbesökare fick gå in genom sakristian. Den försvunna nyckeln gjorde också att vi inte kunde sätta på aircondition så det var kokhett i lokalen. Sydafrikaner är verkligen bra på att gilla läget. Det är sällan några bekymmer, man löser situationen med lite dans, skratt och sång.

Ubuntu = humanity = medmänsklighet.

Mångkulturen och den nära relationen människor emellan är vacker. Alla är bröder och systrar och det är lätt att få kontakt med varandra. Ingen är främling alla är medmänniskor. Med tanke på landets historia kantat med kolonisering och Apartheid är detta viktigt att framhålla.

”This is my lovely mother” är en vanlig fras när någon presenterar en person för mig. Men jag har ju redan träffat din mamma.. Hur många mammor har du?!, tänker jag. Men även om det inte är en biologisk mamma så är relationen det centrala. Man väljer att kalla en vän för mamma, bror, syster, pappa mm. för att man känner en närhet till personen.

Rustenburg är en mångkulturell stad med stor gruvindustri. Många människor flyttar till Rustenburg från hela Södra Afrika för att söka jobb i gruvorna. Lönen för en som jobbar nere i gruvan är i snitt 6000 kr/månad. Det är ett slitsamt jobb där de mesta görs för hand. Hacka och gräva med en spade i trånga utrymmen. 8 timmars arbetsdag utan lunchpaus. En av anledningarna till varför man inte har maskiner som utför stora delar av arbetet är arbetslöshet. Skulle man byta ut arbetarna mot maskiner skulle många tusen människor bli arbetslösa. Sydafrika har redan en hög Arbetslöshet och landet jobbar febrilt med att få den att sjunka. Sista veckan i Rustenburg var vi nere i en gruva. Impala platinum mine – shaft 6. Det var en häftig upplevelse.

Ibland och i vissa fall spelar pengar roll. Sydafrika är komplext på många vis. Klasskillnaderna är stora, lönerna är låga och det är stora skillnader på privat respektive statlig välfärd. Många föräldrar pressar sina plånböcker och levnadsförhållanden för att ge sina barn en bra utbildning. Ge dem en plats i skoklass med 25 elever istället för 65. Ge dem en möjlighet till att skapa personlig relation med en lärare.Man hör historier om familjer som säljer allt de har för att skicka sitt barn till universitetet. Tanken är att barnet ska komma tillbaka med en examen som gör det möjligt att försörja familjen. Detta skapar en hög press på studenterna.

Något jag kommer ta med mig från Sydafrika är olikheterna och kontrasterna. Jag har fått uppleva olika miljöer. Allt ifrån Township, byar och kåkstäder till det toppmoderna Kapstaden. Landet har många olika sidor med olika språk,kulturer och människor. Det är svårt att ge en exakt bild av hur landet ser ut, eftersom det har så oerhört många sidor.

Kommer sakna människorna, sången, dansen, gemenskapen, fotbollen men framförallt det genuina intresset för människor och varandra. Att alltid hälsa och fråga hur man mår oavsett om man har träffats innan eller inte. En nyfikenhet och värme som jag hoppas kunna ta med mig till Sverige.

På återsende Sydafrika!

/Filip, Skara stift

20161101_105638

Union Building - Pretoria
Union Building – Pretoria
Jag och Julia besöker en skola i Thlabane
Jag och Julia besöker en skola i Thlabane
Min familj i Rustenburg
Min familj i Rustenburg
Young Adult Leauge i Thabang Parish
Young Adult Leauge i Thabang Parish

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *