Det jag skriver nu är ganska exakt som min betraktelse i musikgudstjänsten med Zaffran i Holmestad kyrka i söndags. Jag brukar inte lägga upp predikningar på bloggen (borde jag?) för jag skriver dem oftast på något slags talspråk. den här gången gör jag dock ett undantag, här är några tankar om gåvor och tacksamhet:
I dagens episteln från Romarbrevet (temat är nådens gåvor, allt vi får gratis) står det:
Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi fått.
Det låter fint men vad betyder det? Först och främst:
Vi HAR olika gåvor allt efter den nåd vi fått.
När jag säger att vi måste öva oss i tacksamhet så är det för att vi så lätt glömmer vad vi har. Vi stirrar på vad vi inte har. Vi har lätt att se vad grannen har som vi inte har och slå in på avundens väg. Vi måste öva oss på att se det vi har! Räkna sina välsignelser!
För det andra:
Vi har OLIKA gåvor allt efter den nåd vi fått.
Paulus beskriver den kristna församlingen som en kropp med många kroppsdelar och de har olika egenskaper. Vi har alla olika gåvor, talanger, utgångsläge och uppgifter i livet. Det mest fantastiska i det är att om vi är olika, har fått olika förutsättningar och olika gåvor så är vi inte konkurrenter. Vi tävlar inte utan det vi har fått har vi var och en fått för att glädjas åt och för att använda på ett så bra sätt som möjligt för andra.
Slutligen:
Vi har olika GÅVOR allt efter den NÅD vi fått.
ALLT gott vi har är gåvor. Det är en källa till ödmjukhet, och tacksamhet. Jag har i stort sett inte gjort något för att förtjäna det jag har. Det mesta som verkligen betyder något är sådant som bara kommit till oss. Familj, vänner, hälsa, vackra solnedgångar och stunder av glädje, sådant kan vi inte åstadkomma själva utan det kommer till oss. Och jag behöver inte titta avundsjukt på vad min nästa har, för han eller hon kan inte heller berömma sig utan har också fått allt som gåva. Ju mer vi upptäcker vad vi fått, desto mindre värda verkar de där sakerna som vi kämpar till oss för att vinna status eller imponera, och desto mindre lättimponerade blir vi av andra. Tacksamheten, och att öva sig i den, är sannerligen en dörr till Guds rike.
När vi vänder oss till Gud och tackar för det vi har så blir det också verkligare för oss vad vi har. Vi lär oss saker. Det ska vi öva på genast och tacka och be:
Gud, allt gott kommer från dig. Det glädjer dig att strö ut goda gåvor över oss.
Hjälp oss se vad vi har och tacka för det. Hjälp oss att tacka även om det finns någon annan som verkar ha fått mer!
Tack för allt vi tar för självklart, fred, mat på bordet, tak över huvudet. Tack för själva livet!
Tack för allt vi har fått av vänner, familj och annat som gör livet gott.
Nu tänker vi var och en tillbaka på den dag som gått och stannar vid tankarna vid de saker som vi kan vara tacksamma över.
———-
Tack för att vi får lära känna dig och din kärlek genom Jesus Kristus, för att du vill leda oss på goda vägar i livet genom honom.
Amen
Lämna ett svar