 |
| Kameler överlever riktigt tuffa omständigheter. Här är en kamel som rider på en kamel! |
Det här är ett sånt där lite halvt färdigtuggat blogginlägg. Något för dig och mig att fortsätta tänka på. Lite amatörpsykologi sådär.
Jag tänker ganska ofta på hur känslor fungerar. Det är ju skönt med känslor när man mår bra men så kan man ju också må väldigt dåligt. Många människor (eller kanske alla emellanåt?) försöker undvika smärta i livet genom att trycka undan de jobbiga känslorna men jag tror inte det är nån lyckad idé. Känslor är vår kontakt med oss själva kan man säga.
Jag tror inte att känslor funkar så att man kan välja att bara känna de positiva och trycka bort de negativa. Snarare tror jag att hela känslolivet har nån slags dimmerfunktion på sig. Den som undviker smärta kommer i förlängningen att inte känna speciellt mycket alls. Inte känna sig speciellt levande så att säga.
Den som undviker smärta gör det i regel av väldigt goda skäl. Det handlar ofta om överlevnad i en akut ohållbar situation. Det är inget fel med det men det är viktigt att bearbeta det som skedde efteråt och komma vidare annars kan det fortsätta lägga sin skugga över livet mer än nödvändigt.
Vad säger du som läser om det här. Hur stämmer det med ditt liv?
Lämna ett svar