Griniga-gubben-guden och den trånga porten

En del bibeltexter är kärva att ta till sig, en del är svårbegripliga också. Och dagens evangelietext kanske är både ock?

Lärjungarna som går tillsammans med Jesus frågar ”Herre, är det bara några få som blir räddade?” Och Jesus svarar att de får kämpa för att komma in genom den trånga porten. Och så fortsätter det så.

Jag tror att när vi kommer till en sådan här bibeltext så läser vi den ofta fel. Det blir fel för att vi tänker fel om Gud. Då blir alltihop fel oavsett hur noga vi läser texten. Ofta har vi kanske omedvetet en föreställning om att Gud är en rätt grinig typ, snål och ogin och vill oss inte så väl egentligen. Möjligen blir Gud nöjd och accepterar oss om vi riktigt förtjänar det genom att göra rätt saker för Gud.

Så har människor tänkt om Gud ända sedan Adam och Evas dagar. Vi har ett problem med tillit när det gäller Gud. Till exempel är det lätt hänt när man läser vår text att vi tänker att när man frågar Jesus ”kommer bara få att bli räddade” så tror vi kanske att Jesus egentligen inte är intresserad av att fler än några få ska bli räddade. Och då lyssnar vi på fortsättningen om att man måste kämpa för att komma igenom den trånga porten som att Gud försöker göra det så svårt som möjligt för oss för att riktigt sålla bort alla han egentligen inte vill ha där. Vi har läst bibeltexten med ”grinig-gud-glasögonen” på.

En annan följd om man närmar sig Gud med sån skepsis är att man inte är sugen på att göra mer än som verkligen är nödvändigt. Lite som om man har en otrevlig lärare i skolan så frågar man ”kommer det här på provet” och gör så lite som möjligt, möjligen jobbar man på för betygens skull men det är liksom inte för att det är så roligt att få lära sig saker. Vi kanske ofta tänker oss Gud ungefär som en sträng lärare som letar fel, vad vet jag?

Men Gud är inte sådan. Vi har fel när vi tänker oss Gud som en grinig gubbe. Jesus är den som mer än någon annan visar oss hurdan Gud är och Jesus ger en helt annan bild. Gud är som en förälder som älskar varje människa. Som skapat oss sådana som vi är och gläder sig över att vi finns till och har de talanger som vi har. Som har satt oss i den här världen för att vi ska få förundras och njuta av den.

Ni som är föräldrar här, som ska få ert barn döpt eller ni andra som är föräldrar vare sig det var nyss eller väldigt länge sedan som ni blev det, ni ska veta att en förälder som älskar sitt barn är den bästa bild vi har för hur Gud ser på oss. Det säger Jesus.

Gud är också sådan att Gud hellre offrar sig själv än förlorar någon av oss, det ser vi här i kyrkan när vi ser Jesus på korset. Och Gud är sådan att han alltid finns osynlig vid vår sida, aldrig längre bort än att vi kan vända oss till honom. Gud är stor och ofattbar men också närmare än vi vågar tro.

Men det har vi människor svårt att ta till oss. Det kanske är det som är anledningen till att Jesus berättar om en trång port. Det finns en massa saker som hindrar OSS att komma till Gud. Gud tvingar sig ju inte på någon. I bibeln står det att vi är skapade för att leva i en tillitsfull och god relation till Gud, det är då livet blir som bäst. Men den där goda relationen har gått sönder, och då gick alla andra relationer sönder också. Vi har svårt att lita på Gud, vi har svårt att lita på varandra, svårt att älska varandra så som det var tänkt, vi märker det också på att vi sällan har frid i våra hjärtan utan jagar efter mening och efter andras gillande rätt desperat. Vi vänder oss inte gärna till Gud och ber om hjälp för vi tror det är bättre att klara sig själv. Vi kanske inte ens vill tro att Gud finns för då får det konsekvenser för våra liv, det är ju farligt med förändringar. Så det är mycket som håller oss borta från den där trånga porten. Sedan är det många destruktiva krafter som råder här i världen också och håller oss fångna så att det är svårt att göra som vi egentligen vill här i livet, även om vi känner längtan till Gud.

Hela mänskligheten har förlorat sin identitet som Guds älskade barn. Vi förnedrar oss på en massa sätt och lever inte som de vi egentligen är. Vi är fångar under olika destruktiva krafter så att vi inte ens kan leva och älska som vi själva skulle vilja.

Om vi tar av oss grinig-gud-glasögonen och påminner oss om vad Jesus säger oss om Gud så ser kanske texten vi läste annorlunda ut.

Först och främst är det så att livet tillsammans med Gud beskrivs som en festmåltid som han vill bjuda in oss till. Gud är god och vill oss väl, och vill ha oss hos sig. Gud är källan till allt gott, till livsmod och livet självt, det är dåligt för oss att hålla oss undan den. Den rimliga slutsatsen borde vara att om Gud är sådan, då vill jag komma så nära som möjligt?

Det där med att bli räddad kanske också för tankarna fel. Ibland verkar det som att den kristna tron mest är för döda människor, att det handlar om att komma till himlen när man dör och så. Men så är det inte, Gud vill leva i gemenskap med oss redan nu. Gud vill att vi kommer med våra bekymmer, våra glädjeämnen och allt vi brottas med till honom så att vi inte måste bära våra bördor själva. Det är inte ett nödvändigt ont att behöva be till Gud, det är som när en förälder finns till för sitt barn. Föräldern tycker förstås också att barn ska hålla sig undan saker som är skadliga för det. Inte så konstigt.

Gud vill försöka få oss alla genom den där trånga porten på alla sätt som finns utan att tvinga oss. Därför blev han människa för att reda ut missförstånden. Därför dog han på korset och uppstod igen och visade att han är starkare än alla mörka krafter. Och han vill att vi ska döpas för att personligen få Guds löfte om att allt det gäller -dig. För att riktigt förklara att Gud vill oss väl.

Vad vi gör med det är fortfarande upp till oss förstås, men dopet är liksom ett inbjudningskort, det kanske ni fått som ska på dopkalas här efteråt? Har man fått ett inbjudningskort vet man att man får komma på festen. Den som är döpt vet att Guds rike är öppet för oss. Och många från öster och väster och norr och söder ska komma till den stora festen.

Förfest har vi rätt ofta i kyrkan, idag firar vi nattvard, får ta emot bröd och vin som en påminnelse från Gud om att inte glömma bort den inbjudan vi har till Guds rike.

Nu är det snart dop för lillan här. Ni får berätta sedan för henne om dopet. Att hon är döpt och att det betyder att hon har en himmelsk förälder som alltid vill hennes bästa.