Om livsmod

mod

Med livsmod kan man våga sig på stora utmaningar!

Idag börjar det där #blogg100. För den som inte vet är det en utmaning att till bloggare att satsa mer på regelbundna bloggposter och skriva ett inlägg om dagen de närmaste hundra dagarna. Flera hundra bloggar är med och det ska bli spännande att se vilka det är. Välkommen hit om du hittat hit genom #blogg100!

Ett ord som jag tänkt mycket på på sistone är ordet ”livsmod”. Jag märker att det smyger sig in i mina predikningar och kanske framförallt att det kommer med i mina böner. Jag ber om livsmod både när jag ber för gamla och unga. (Jo, jag ber. Och är präst. lika bra att du får veta på en gång att det här är en sån där relischös blogg ;))

Mina funderingar kring ordet började egentligen med att jag fick den här gåvan från en bloggläsare. En liten bok med ”livsmod” som titel. Om teologi för barn och unga. Boken är bra, tack än en gång.

Livsmod är för mig något som ligger väldigt nära de ”stora” kristna orden tro och hopp. Det är att våga möta livet med nyfikenhet. Att kunna hålla fast vid en hoppfull syn på livet också när det är svårt. Att lita på att livet är meningsfullt.

Jag tror behovet av livsmod är stort hos många idag. Förmodligen har det alltid varit så men ändå! Jag tror inte minst att många idag brottas med en känsla av meningslöshet. Vad tror du?

Gud är livets källa men också livsmodets. Paulus skriver till Timoteus:

Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens. (2 Tim 1:7)

Guds närvaro, Guds Ande, ger kraft och mod. Det behöver vi bara så väl.

Jag kom på att jag skrivit lite om det här tidigare då jag skrev om den fantastiska filmen ”himmel över Berlin”. I filmen är det änglarnas uppgift att osedda gå runt och gjuta nytt mod i människorna som hela tiden riskerar hamna i förtvivlan.

En bön om livsmod idag, för dig och mig:

Gud, jag ber om livsmod
Kom och ge mig kraft och glädje
Hjälp mig att släppa mina rädslor
och möta dagen och mina medmänniskor
med nyfikenhet idag.
Led mig till ett meningsfullt liv
och hjälp mig komma ihåg att jag är i goda händer.
Amen

1 mars, 2014

Kommentarer

3 svar till ”Om livsmod”

Lena P

1 mars, 2014

Det är långt ifrån alltid jag kan lita på att livet är meningsfullt, men för att det ändå ska vara det så skapar jag min egen mening. Och livsmod har jag nog lärt mig under livets gång, och då framför allt av många, långa och fruktansvärt jobbiga år. För mig betyder kanske ordet något annat än för dig. För mig är livsmod att våga leva, fast man kanske skulle vilja slippa. Och livsmod är att ta tag i de där hemskt jobbiga situationerna och försöka påverka det lilla jag kan, även om det känns hemskt och stort och hotfullt.

Svara
1. Tomas Jarvid
  
  2 mars, 2014
  
  Tack för din kommentar. Det är alltid bra att få dina perspektiv. Jag menade egentligen inte att skriva för glättigt. Livsmod är säkert ofta bara en fladdrande låga i vinden men det är väl då det behövs mest. Mod är ju till för den som är rädd?
  
  Svara
2. Lena P
  
  2 mars, 2014
  
  Jag tyckte inte alls att inlägget var glättigt. Jag bara skrev det som dök upp i huvudet när jag läste. Mod är absolut till för den som är rädd – den som är inte är rädd kan ju inte vara modig. Mod handlar ju om att känna rädsla och ändå agera, och jag tänker nog lite så att Gud står för modet – precis som han står för hoppet.. Gud är den där lågan som står för hopp och mod, när vi inte själva har något.
  
  Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.