 |
| Koret i Skälvums kyrka, med Solen som står i öster och stiger upp! |
Solen skiner över Husaby idag och har så gjort några dagar (efter vad som känns som minst fyra månader november?). Det är härligt och man lever upp. Det är lättare att leva när solen tittar fram! det gör också att det är en del i den kristna symboliken som talar extra starkt till mig just idag:
I Skälvums kyrka en liten bit härifrån kan man se bilden ovan. Längst fram i koret ser man en sol avbildad. Altaret i våra kyrkor är alltid vända mot öster, mot den stigande solen och den nya dagen. Där är ju också ett litet fönster som vetter mot öster och tar in ljus därifrån. På ett sätt kommer framtiden från öster, varje nytt dygn rullar in över oss från datumgränsen långt bort på andra sidan jorden från det hållet. Solen påminner om Kristus som steg upp igen från de döda och ger av det nya livet åt oss. Han ger hopp om framtiden och ska en dag råda över allt, det är framtidshoppet det!
Tidigt började Kyrkan fira jul vid midvintern. Det gjorde man för att knyta an till en befintlig hednisk högtid ”den obesegrade solens fest”. Solen som varit på reträtt börjar ju åter vinna mark vid midvintern. Vad kunde väl passa bättre för de kristna än att då fira Jesu födelse, Guds ljus som kommer in i vårt mörker.
Ibland talar man om svenskarna som ett soldyrkande folk och det är i så fall inte konstigt så som klimatet är här. På bibelns tid förekom det verklig soldyrkan, man såg solen som en gud. I skapelseberättelsen i början av bibeln står det om hur Gud skapar det ”stora ljuset och det lilla ljuset”. De kallas inte ens för sol och måne och märkligt nog skapas de först på fjärde dagen. Allt detta är konstigt att förstå om det inte vore så att skapelseberättelsens skrevs som markering mot omgivande religioner. -Solen och månen är inte gudomliga, de är delar av skapelsen – och Gud är den som råder över allt och har skapat allt.
För att fortsätta ytterligare på soltemat så har den gamle kyrkofadern Tertullianus använt solen som bild för att förklara treenigheten. Gud Fadern liknas vid solen, Sonen liknas vid dess strålar (vi ser ju inte solen utom genom dess strålar) och den Heliga Anden vid värmen och ljuset som blir följden (Guds närvaro i våra liv). I Anden, genom Sonen, till Fadern. Tre aspekter av ljuset men inte åtskilda.
Har du stött på de här tankarna innan? Jag gissar att det här är mindre känt?
Lämna ett svar