Du och jag och jungfru Maria

Gabriel kommer med bud från Gud, koptisk ikon.

Igår var det Jungfru Marie bebådelsedag som handlar om hur ängeln Gabriel kom på besök till Maria. Jag predikade och döpte ett barn i Husaby kyrka på förmiddagen och då sade jag det följande (på eftermiddagen var det familjegudstjänst i Ledsjö). Som vanligt kan man lyssna strömmande, ladda ner, hitta predikan på iTunes eller helt enkelt läsa här nedanför. Det känns som att predikan blev rätt mycket bättre i muntlig form än i text men så är det ju också en muntlig genre. Hoppas dessa ord är till glädje för dig:

(Evangeliet från Luk 1:26-38)

Plötsligt händer det!

Det är lätt så att man missar det stora i bibelns berättelser för att man hört dem så många gånger eller för att man inte lyssnar så noga men det är verkligen väldigt stort det som berättas i dagens evangelium. Plötsligt händer det att en ängel talar till Maria. Och det var nog inte mindre konstigt för henne än det skulle varit för vem som helst av oss. Hon gick där i sin vanliga, vardagliga, kanske enformiga och oglamorösa vardag och så stiger himlen ner på jorden. Klart att hon blev rädd! Men ängeln talar till henne och säger ”var inte rädd, du högt benådade! Du har funnit nåd hos Gud.” Du ska föda Guds egen Son till världen. Gud har största förtroende för dig!”

Maria protesterar om att det inte är möjligt men får som svar att ”Ingenting är omöjligt för Gud”. Så är det förstås. Ängeln lämnade henne. Det sägs att det finns två tillfällen i evangelierna som är så ofattbara mysterier att bibeltexten inte ens försöker uttrycka vad som sker. Det ena är när Jesus blir till i marias sköte, ängeln lämnar henne och nästa gång vi möter henne bär hon barnet inom sig. Det andra tillfället är när Jesus lämnar sin grav. Plötsligt är den tom, hur det gick till kan vi inte greppa.

Idag firar vi dop också, det är ju egentligen alltid ett ofattbart mirakel när nytt liv blir till genom två människors kärlek, även om vi nuförtiden vet precis hur det går till så kan vi liksom ändå inte förstå. Det lilla barnet kommer hälften från pappa och hälften från mamma men samtidigt helt ifrån Guds hand. Gud är den som är livets källa, alltid. Vi finns inte, och så finns vi. För att det finns någon som vill att vi ska finnas och vara just så som vi är. Det säger den kristna tron oss.

Med Jesus är det annorlunda, Maria har ju inte haft någon man som hon säger. Ingenting är omöjligt för Gud. Man kan undra över detta, det sägs att jungfrufödelsen är något många har svårt för och det är klart att det på ett sätt är omöjligt att förstå men det är så lite vi kan förstå helt och hållet. Om Jesus är den han säger att han är, och den tomma graven säger oss ju utan vidare att Jesus inte är vem som helst, så är han den människa där himmel och jord möts. Marias son och Guds Son. I episteltexten, som troligen är en urgammal kristen hymn från de allra första kristna, står det ”han är den osynlige Gudens avbild”, när vi ser på Jesus så ser vi också så klart det är möjligt hurdan Gud är. Gud är som Jesus är.

Är det så så är Gud så mycket bättre för oss än vi brukar våga tro. Gud är så engagerad i oss att han själv blivit människa för vår skull. Han visar livets väg (han ÄR livets väg), röjer bort hindren mellan oss och Gud, dör hellre än låter oss fortsätta gå vilse i livet.

På ett sätt är vi som Maria, var och en av oss. Gud talade till henne och så blev hennes liv förenat med Jesus. Gud talar till oss också, på tusen olika sätt. Tydligast talar han kanske i dopets löften för det är ett personligt tilltal. Dopet är Guds sätt att säga ”Var inte rädd, du har funnit nåd hos Gud, Gud är alltid med dig och vill alltid ditt bästa”. -Eller som det står ”Jag är med dig alla dagar till tidens slut”. Gud talar till oss och så börjar tron växa långt in i våra hjärtan, kanske omärkligt till en början?

Där börjar vår vandring med Gud. Vi kommer behöva ta till oss det om och om igen för att det ska kunna sjunka in så vi börjar förstå det på allvar. Jag kan räkna med Gud. Jag står aldrig ensam.

Maria får ett stort uppdrag. Det har vi också alla. Vi har fått våra gåvor och talanger och unika personligheter för att de ska få komma till sin rätt, och för att vi ska använda dem för att hjälpa andra. Vårt uppdrag i livet ser väldigt olika ut men det handlar alltid om att ge vidare av Guds kärlek till andra. Det är oftast väldigt vardagliga saker det handlar om. Det gjorde det ju faktiskt till och med för Maria som fått ett så speciellt uppdrag. Visst, hon födde och uppfostrade Guds son men det innebar framförallt att hon fick byta blöjor, sköta sjuka barn, sova lite på nätterna, förhöra läxor så småningom och så vidare. Det vi gör i kärlek är sällan vidare glamoröst, men det är livsviktigt! Vi får göra det vi kan i de liv vi faktiskt lever, inte som vi tänker oss att det skulle vara om livet var mer ”andligt” eller nåt sånt.

Jag tänker mig att Maria ganska snart efteråt börjar undra om detta verkligen hänt? Har hon kanske drömt alltihop? Djupt inom sig bär hon Kristus men det tar tid innan det börjar märkas på något påtagligt sätt (så kan det också vara med vår tro). Kanske var det därför hon fick höra av ängeln om sin släkting Elisabet. Som om ängeln ville ge en hint ”du kanske har svårt att tro att det här är sant, men Gud verkar i många människors liv, du får söka upp andra och så får ni prata med varandra och stärka varandras tro. Tro är ingen ensamgrej, vi behöver varandra. Guds ängel ser till att Maria inte behöver klara sig själv, hon får hjälp att övertyga Josef om att stanna med henne.

Var inte rädd, du har funnit nåd hos Gud. Gud verkar också i ditt liv. Varje dag får vi nu göra som Maria och säga ”Jag är din och jag litar på dig, välkommen in i allt i mitt liv”.