Här är en låt som många med småbarn känner igen. Låten ”Nöjd”.
Vad tänker du när du ser på den? Vad känner du? Jag kan lätt skruva lite på mig och tycka de är lite generande, de där nöjda människorna som inte vill ha mer utan tycker det är bra.
Kanske är det det mest omstörtande man kan vara i vårt samhälle? Nöjd med det man har? Jag menar förstås inte att man ska finna sig i allt och alltid acceptera en dålig livssituation men kanske ligger det ändå något i detta med att i högre grad släppa sina egna begär eller ambitioner?
 |
| Nej tack, jag är nöjd. |
Här ser vi Jesus som blir frestad av Djävulen i öknen. Djävulen försöker locka honom till att tillskansa sig mer makt, mer bekvämlighet och så vidare men Jesus nobbar. Han har inga ambitioner för sitt liv utöver de Gud har för honom, han vet att Gud vill honom mer väl än Djävulen vill.
Författaren Magnus Malm skriver på något ställe om Djävulen att han är kung över ”bristens rike”, där man främst ser vad man inte har. Om jag bara hade detta också så skulle allt vara bra, så kan vi tänka och sträva vidare efter många olika saker som inte alls ger det vi hoppas av dem. Kontrasten är Guds rike och att få upp ögonen för det man har, får man det kan tacksamheten och glädjen flöda.
Vad tänker du om detta? Är det bra att vara missnöjd (som det ofta påstås) eller vore det bättre att släppa många saker? När är det bra och var går gränsen för vad man kan nöja sig med? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar