 |
| En hjärtformad bok ur en medeltida målning |
Det är en stadig ström läsare som hamnar på Vandra Vägen för att de undrar varför ankaret är en symbol för hoppet. Det tycker jag är väldigt roligt. Idag tänkte jag skriva en uppföljare; varför är hjärtat en symbol för kärleken?
Här vet jag inte lika säkert och du som läser får gärna rätta mig eller komplettera det jag skriver med en kommentar. Är det till exempel nån som vet varför ritade hjärtan ser så annorlunda ut än de ser ut på riktigt? Det skulle jag vilja veta! Låt mig i alla fall börja med en fråga: om du skulle peka på dig själv, hur pekar du då?
Jag såg en sushikock på TV som pekade på sin näsa när han talade om sig själv och det såg väldigt roligt ut eftersom det ser ut som att kärnan i ens person i så fall skulle sitta i näsan. Jag brukar själv föra handen mot hjärtat istället. Kanske vore det rimligt för många av oss att peka mot huvudet, säkert tänker vi oss ofta att det är där jag ”bor” i kroppen? Av vana pekar vi nog ändå på hjärtat?
I bibelns tankevärld är hjärtat centrum för hela jaget, inte bara för känslolivet (känslorna sitter snarare i magen). Hjärtat som symbol för kärleken borde alltså gå tillbaka på en syn där hjärtat är centrum för allt möjligt i oss. Där bor viljan och identiteten. Det stämmer också bra med vad jag skrivit tidigare på bloggen om vad kärlek är; vilja och handling!
Känslor kan inte kopplas loss från annat i oss, de är ofta det som driver våra handlingar och val. Och allt detta kan hjärtat symbolisera.
Vad tänker du själv om hjärtat som symbol för kärleken?
Lämna ett svar