Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

”Där är ju en människa”

Micael Grenholm och hans vän Doinita, som tigger i Uppsala

Micael Grenholm och hans vän Doinita, som tigger i Uppsala

En vän till mig använde ett bra uttryck. När hon mötte en ny människa och fick insyn i den människans liv så tänkte hon ”men där är ju en människa”, en som är som jag. Jag känner igen mig i det uttrycket. Man möter människor, det är ansikten och namn men så ibland får man inblick i hur de har det och så känner man igen sig i dem. Så förstår man att här är en som också har sina sorger och glädjeämnen och som i väldigt mycket är som mig själv. ”Där är ju en människa”.

Jag tänker på det idag när det på olika sätt är aktuellt med hur vi ser på varandra. Vid euvalet hade främlingsfientliga partier stora framgånger runt om i Europa. I Bibeln står det så här

Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud. (3 mos 19:34)

Precis samma sak egentligen, där är en människa. Invandraren är som du i allt väsentligt. Under andra omständigheter kunde det varit du.

Jag tänker också på den ganska obehagliga samhällsdebatten om tiggare där en undersökning visat att mer än 50% ville förbjuda tiggeri. Det skulle ju inte hjälpa någon, bara göra så att man själv slipper se problemen som ändå finns.

En som tagit steget att prata med och lära känna tiggare är Micael Grenholm i Uppsala. Läs för allt i världen den här artikeln där han och hans vän Doinita berättar om situationen kring tiggare. Micael har också fått göra den viktiga upptäckten att där var ju faktiskt en människa. Det var till och med ett trossyskon.

Har du erfarenheter av att upptäcka en medmänniska bakom främlingens ansikte? Skriv en kommentar!

 

 

Kommentarer

9 svar till ””Där är ju en människa””

  1. Profilbild för Franciskus Andersson
    Franciskus Andersson

    Jag hade länge svårt att titta dessa min syskon i ögonen, när jag gick förbi. Då jag oftast inte hade kontanter på mig. Men pengar hade jag, och prylar… och en köpglädje som gränsade sig till avgudadyrkan.

    Men en dag sa Gud till mig sälj allt du har och ge pengarna till de fattiga.
    Behåll intet! Jag kommer ta hand om dig ändå.

    Ett tag protesterade jag, jag tuffade på av egen kraft. Men se där var stupet, och jag tittade inte vart jag satte fötterna. Jag hade ögonen i min dyra mobil.

    Men när jag förlorade fotfästet, och ramlade ner i djupet. Fann jag allt.
    Så jag gav bort en större summa pengar till ett arbete bland gatubarn i Filippinerna.
    Och resten delade jag ut bland de som bad om det på Malmös gator, med inriktning främst på Romska kvinnor som är en starkt utsatt grupp.

    Och det är först nu, när jag själv i perioder, står och är beroende av vänners gåvor i form av mat och hygienartiklar för att klara mig. Det är först nu jag kan se min syskon i ögonen och se Jesus i dem. Det är först nu jag sätter mig bredvid dem och vi bryter bröd tillsammans.

    När jag förlorade allt av materiellt värde, så fann jag en helt ny värld.
    Och liv, liv i överflöd.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Mycket vackert skrivet Franciskus. Det är inte lätta saker, men om man inte håller så hårt om sitt eget kanske det är lättare att öppna upp för andra.

  2. Profilbild för Lena P

    Jag ser hemlösa och tiggare i ögonen och hälsar, för även om jag inte alltid har några pengar att ge bort så kan jag åtminstone visa dem att de inte är osynliga. För det gör ont att vara onsynlig. Det vet jag själv av egen erfarenhet. Jag skrev själv på bloggen om det skrämmande valresultatet i EU-valet och att vi aldrig får tänka i termer av ”vi” och ”dom”. Titta gärna in och läs!

    1. Profilbild för Rosa
      Rosa

      Hm ska jag nog ta upp. Själv brukar jag ge mat eller pengar när jag har med mig detta men annars tittar jag bort. Tro de blir ledsna av att bara få ett hej…(ologiskt av mig)

    2. Profilbild för Tomas Jarvid

      En blick och ett leende kostar just inget. Jag känner också igen mig i det Rosa skriver, att man kan dra sig för att säga hej när man inte ger något. Svårt detta. Det är också svårt att tala med någon som gör sig så liten.

      1. Profilbild för Lena P

        Tycker du? Som medmänniska kan man ju hjälpa till att.göra de här människorna större.

        1. Profilbild för Tomas Jarvid

          Så är det förstås och jag försöker så gott jag kan. Man får brotta ner sina konstiga tankar och göra det man tror är rätt.

        2. Profilbild för Inece

          Det kan väl vara olika – det är väl bra att visa att de syns. Kanske är ett hej tillräckligt ibland, annars om man har tid att ge till att byta fler ord än bara hej?

          Jag brukar ge om jag har något med mig på mig som jag kan ge. någon gång har det varit en påse bullar, oftast någon peng och ett ”Jag hoppas det ordnar sig för dig!”
          Jag önskar ofta jag kunde göra mer.

          1. Profilbild för Tomas Jarvid

            Det låter bra och klokt. Jag tror inte jag sett dig kommentera här innan så då får jag säga välkommen hit Inece!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.