”-Jag tänker mig dig, lite grand som en zebra”
-jo, fast jag är ändå en ko i grund och botten.”
Något som är alldeles självklart att säga om Jesus från Nasaret är att han var jude. Han föddes som jude, levde som jude, dog som jude och uppstod… Ja hur det nu funkar med livet efter uppståndelsen får väl vara en fråga för sig.
Även om detta som sagt är självklart så verkar det ändå behöva sägas hur många gånger som helst. Den gängse Jesusbilden i kulturen är en helt annan.
Redan från början kan man säga att den kristna tron såsom den kom att gestalta sig har två föräldrar. Dels de judiska rötterna, dels den grekiska tankevärld tron planterades ner i. Mycket tidigt blev de judekristna en liten minoritet av de jesustroende. De andra var, som man säger, hedningar (vad är då en hedning?).
Numera (sedan antisemitismen kom ur mode till exempel) är det många bibelforskare som betonar Jesu kontinuitet med det judiska, innan dess ville många istället på ett överdrivet sätt framhäva alla sätt de tänkte att Jesus avvek från sin samtid och den svartmålade judendomen.
Jesus levde efter judiska seder, följde moselagen (de tvister Jesus har med skriftlärda är ju i själva verket debatt om hur lagen skulle tillämpas, där fanns och finns olika skolor), sjöng psaltarpsalmerna (Jesus citerar sångerna mycket) och kunde skrifterna utan och innan.
Vill vi göra oss en rimlig bild av Jesus ska vi därför tänka oss en man med skägg och långa oklippta lockar vid pannan (den frisyr som ortodoxa judiska män har än idag) snarare än en typisk hollywoodjesus.
Det är på ett sätt vackert att vi identifierar Jesus så med oss själva att vi tror han var som vi men det är viktigt att vi kommer ihåg Jesus judiskhet för att förstå evangelierna.
Ett steg på vägen är att fördjupa sig i gamla testamentet. Efter långa tider utan att det lästes värst mycket ut GT i våra kyrkor. Nu gör vi tack och lov det oftare.
Lämna ett svar