Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Kristna affirmationer?

"Resan", Åke Bonniers herdabrev

”Resan”, Åke Bonniers herdabrev

Nu har jag läst ut det nya herdabrevet från vår biskop i Skara, Åke Bonnier. Biskopar brukar skriva herdabrev (fast de är ju böcker) där de tillämpar kyrkans lära för vår tid, som en del av deras herdeansvar för stiftet som helhet. Åke Bonniers herdabrev heter ”Resan” och är ganska personligt skrivet vilket jag tycker är bra. Inget är så starkt som det personliga vittnesbördet.

Jag stannade upp inför en intressant sak Åke skriver. Han säger att i samband med dop har han ofta gett församlingen ”hemläxa” att gå hem och ställa sig framför badrumsspegeln (så man kan stänga in sig och vara för sig själv) och säga till sig själv ungefär:

”Du är oändligt älskad. Du är värdefull”

Först var det något i mig som studsade till. Jag tänkte på så kallade ”affirmationer”. Jag är verkligen inte så insatt men jag har förstått att affirmationen är positiva budskap man upprepar till sig själv för att försöka tänka mer positivt och förändra sitt liv till det bättre. Jag är väldigt skeptiskt till den grejen vare sig det är i kristna sammanhang eller andra. I märkliga fall försöker människor affirmera sig friska, lyckas med olika saker och så vidare och jag tänker att det bara ökar bördan om man ändå misslyckas, då är ju det för att man är en så negativ och hopplös typ allt går så illa. Positivt tänkande är över huvud taget något att vara försiktig med bättre att man erkänner gråskalorna i livet.

Medeltida bild. Det spelar stor roll vad som kommer ut ur munnen!

Medeltida bild. Det spelar stor roll vad som kommer ut ur munnen!

Men tänk om det biskop Åke ger i hemläxa inte är en affirmation? Tänk om det snarare är vad vi i kristna sammanhang skulle kalla något i stil med att påminna sig om Guds löften? Höja blicken och påminna sig om det vi glömmer i vardagen? Det finns mycket såna saker vi kan påminna oss och som är fast förankrat i den kristna tron och inte (som många affirmationer) hämtade ur rent önsketänkande.

Sen tror jag att biskop Åke skulle vara överens med mig om att det är svårt att riktigt få det att ”ta” och förstå på djupet att man är älskad och värdefull. Det tar säkert bättre om man hör det av andra än sig själv men också då är det svårt. Kanske är det bästa man kan göra att också lägga till en bön.

”Gud, hjälp mig förstå det, amen”.

 

Vad tänker du om detta? Vad har du för erfarenheter av affirmationer?

Kommentarer

15 svar till ”Kristna affirmationer?”

  1. Profilbild för rosa
    rosa

    Så fort jag hör ordet affirmationer osäkrar jag min pistol. Jag tänker enbart på klämkäcka föreläsare som tar för mycket betalt.

    Men ha det som en påminnelse är kanse en bra ide.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Jag tror nog att bönen ”tar” mycket bättre. Bättre tala till Gud än intala sig saker.

      1. Profilbild för rosa
        rosa

        Ja det passar nog bättre in i verkligheten, och Gud ger mig något som är bättre än det jag ville ha.

  2. Profilbild för Lena P

    Yay, du är en av de få som, liksom jag hävdar att man ska vara försiktig med positivt tänkande. Det kan faktiskt vara riktigt skadligt för den psykiska hälsan. Håller också med dig om att när det gäller Guds kärlek till.oss handlar det mer om att påminna sig själv om att det faktiskt är precis så det är.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Det kom ju en bok för några år sedan. Happy eller nåt sånt. Den har jag inte heller hunnit läsa men det kanske du har?

      1. Profilbild för rosa
        rosa

        Är det den här du tänker på Gilla läget : hur allt gick åt helvete med positivt tänkande
        http://www.adlibris.com/se/sok?q=Barbara%20Ehrenreich
        Smile ore die heter på engelska .

        1. Profilbild för rosa
          rosa

          Jag har läst den och den var bra. Speciellt för oss som blir vansinniga när vi hör om positivt tänkande.

          1. Profilbild för Tomas Jarvid

            Den var det ja. Någon gång ska det väl bli av.

  3. Profilbild för Åke Bonnier

    Hej Tomas och övriga,
    När jag skriver om att se sig själv i spegeln och våga säga att ”jag är oändligt älskad”, handlar det om dopets budskap. För det är en av de viktiga sakerna som dopet vill påmnna oss om. Varje människa är oändligt älskad, oändligt värdefull. Men påminnelsen om detta är kopplad till dopet. Det är därför som det inte är en affirmation i största sammanhang utan ett av dopets djupa budskap. Vi får, både ni och jag, påminna oss om att vi är döpta, leva i vårt dop och se vårt eget värde. När vi ser vårt eget värde kan vi också se värdet hos vår broder och vår syster som oavsett allt är oändligt älskad.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Hej Åke, roligt att du läser och kommenterar på bloggen! Jag har skrivit på annat håll om dopet som ett löfte till oss, det är en bra spik att slå på så ofta man har chansen.

      http://blogg.svenskakyrkan.se/vandravagen/2014/04/09/ditt-dop-ar-ett-lofte-att-lita-pa/

    2. Profilbild för Anders Stenström
      Anders Stenström

      Hej, biskop Åke!
      Nu har du råkat springa på en av mina käpphästar. Men jag tycker verkligen inte att den inre spänningen i ”älskad och värdefull” är av det positiva slaget. Jag tänker att Gud älskar mig (och dig och alla) oavsett allt, och lika mycket om jag skulle vara värdelös. Mitt ”värde” är helt enkelt inte något jag behöver bekymras över (eller yvas över, för den delen). Varför ska ett ”värde” skjutas in som filter mellan Guds älskande öga och mig?
      Att det blivit kyrkligt poppis med ”Du är värdefull” (för det är inte ditt fel, du har svepts med i ett stort svall), beror inte det helt enkelt på att ”värde” är en vital punkt i modernt tänkande? Och är inte det något som borde leda till reaktion, istället för att ackommoderas?

      1. Profilbild för Rosa
        Rosa

        Min man brukar också regera på det. Han tycker att pratet om värde är ett utslag utav samhället ekonomiska tänkande.

        Han regerar även på att det står med i deklination mänskliga rättigheter.

        1. Profilbild för Tomas Jarvid

          Tack Anders och Rosa, det här var en tankeväckande vändning för mig. Det ska jag fundera på.

  4. Profilbild för Anders Stenström
    Anders Stenström

    Att det står om människors värde i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna är en halvsanning. Den svenska översättningen av deklarationen säger i artikel 1: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.” Och i artikel 22 talas om ”människovärde”. Men på inget av de ställena talar den engelska texten (som väl är den bindande?) om värde. Första meningen i artikel 1 lyder egentligen: ”All human beings are born free and equal in dignity and rights” (’. . . jämlika i värdighet och rättigheter’). Likaså är det ordet ”dignity” (’värdighet’) som används i artikel 22. På bägge ställena alltså rakt av felöversatt, alltså.
    Ordet ”värde” finns dock också med på ett par ställen i deklarationens inledning. På det första av de ställena är det återigen fråga om ”dignity”. Men det andra stället, ”den enskilda människans värdighet och värde”, är faktiskt rätt översatt, för där står ”the dignity and worth of the human person”.
    Så ja, människans värde nämns i deklarationens inledning, men inte som ett bärande begrepp, och det ingår inte i någon av artiklarna.
    Jag tror faktum är att det bara är på svenska man kan säga ”människovärde” utan att låta som en slavhandlare.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Bra och tänkvärt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.