Ett barn som tidigt gör nytta?
Jag skriver det här för att jag inte vill ha det osagt. Förr eller senare kommer historien döma vår kultur för hur vi behandlade våra ofödda.
Det har nyligen blivit möjligt att hitta kromosomfel hos foster med hjälp av ett enkelt blodprov. Det vanligaste kromosomfelet är det som kallas downs syndrom. Effekten av fosterdiagnostiken har redan blivit att det i stort sett inte föds några barn med downs syndrom längre i Danmark. De aborteras. Det är en utveckling som sker i många länder.
Jag lämnar ordet till bloggen ”Liten H” som skriver om ”Det moraliska dilemmat” i detta. När aftonbladet rapporterade om de nya metoderna framställde de det enbart som att det moraliska dilemmat i blodprovsmetoden bestod i att det är en dyr metod som inte alla har råd med. Inte ett ord om att det är tveksamt att välja vilka barn som får födas eller inte beroende på vilka förväntningar vi har på hur ett lyckat liv ska se ut. Liten H avslutar med att fråga om det är sant när det kommer till kritan, det där med att vi ”gillar olika”?
Leo Holter har också skrivit om detta med en obehaglig historisk tillbakablick. Han ser tillbaka på det svenska tvångssteriliseringsprogramet som alla förfasar sig över nu. När det begav sig var det mycket få som var kritiska. Blir historiens dom likadan över vår tid?
Det kanske inte spelar någon roll om det vi bedriver social ingenjörskonst för att få fram en frisk folkstam eller om vi aborterar barn med kromosomavvikelser för att… ja varför gör man det förresten? Det får vi fundera vidare på! Hur som helst är poängen densamma. Det är att göra våld på människovärdet.
Människan finns inte för att vara högpresterande eller för att bidra. Vi finns för att vi fått livet som gåva ur Guds hand.
Lämna ett svar