Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Gud väntar barn

Skapelsens morgon. Jorden är öde och tom men den finns, Gud har gett plats för den.

Skapelsens morgon. Jorden är öde och tom men den finns, Gud har gett plats för den.

Jag läser en bok om skapelseteologi och den väcker många fascinerande tankar. När man funderar på skapelsen i begynnelsen så undrar man förstås vad som fanns före dess. Det är en trickfråga på ett sätt för det fanns inget ”före” före begynnelsen. Tiden är ju en del av kosmos, tid och rum blev enligt standardmodellen båda till i big bang.

Men bakom eller bortom (eller hur man nu ska säga) skapelsen finns enligt den kristna tron den evige. Gud. Det betyder att så vitt vi kan veta så fanns endast Gud före skapelseakten. Gud måste då ha skapat utrymme för universum genom att själv på något sätt ha trätt tillbaka. Ha gett frihet åt kosmos att ha en egen existens (om än beroende av Gud) utan att vara en del av Gud själv.

Jag läste (jag tror det var i den här boken jag bloggat om) en liknelse om ett par som väntar barn. De förbereder sitt hem med barnsäng och skötbord och inte minst förbereder de sig själva mentalt på att bli föräldrar och ha plats för en till i familjen. Det blir nio månader av funderingar och förändringar innan det till slut kommer ett litet barn till världen. Då fortsätter deras väg med att göra plats för barnet. De får avstå mycket av sin bekvämlighet och egen frihet till förmån för barnet, annars klarar det sig ju inte! Ändå tvekar de inte, av kärlek till barnet (jo, jag vet att det inte alltid är så enkelt och att en del familjer inte fungerar riktigt men ni förstår nog poängen jag kommer till ändå). När barnet blir äldre får föräldrarna öva sig i att ge det mer och mer frihet så att det får leva sitt eget liv och inte deras.

Poängen är att det i någon mening måste vara så det är för Gud att skapa fria varelser som människan. Det krävs att man steg för steg backar undan. Först för att över huvud taget ge rum åt vårt universum. Sedan långt borta i förlängningen för att ge oss friheten att bestämma över våra egna liv. Kanske för att Gud längtar efter samma sak som föräldrarna i liknelsen; att hans barn ska få bli egna personer vars framsteg på egen hand man kan glädja sig över. Som kan relatera tillbaka till en utifrån sin egen person. Det är det friska föräldraskapets glädje och jag tror att det är Guds glädje också.

Vad tror du?

Kommentarer

Ett svar till ”Gud väntar barn”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.