Vila och eftertanke. Och lite avkopplande läsning.
Det finns ett starkt ideal i vår kultur om att arbeta hårt och mycket och vilan står inte högt i kurs. Vi tänker oss lätt att vila är ett slöseri med tid. Att inget blir gjort.
Då är det fascinerande att tänka på att Thomas Sjödin, under den viloperiod han hade kring bokens tillkomst, faktiskt har åstadkommit något storartat. En av de allra viktigaste böcker jag sett de senaste åren. Det är också den enda bok jag sett om vila tror jag. Möjligen med undantag för någon av Tommy Hellstens böcker.
”Det händer när du vilar” är en enda lång hyllning till vilan och onyttigheten. Thomas Sjödin skriver om sina egna erfarenheter, om sina studier av den judiska sabbaten och de tankar och ritualer som omger den, om vänskap och kärlek som sånt som får rum först när man vilar. Till slut skriver han gripande om att vila från de som man älskar, till exempel om man vårdar en anhörig.
Jag tycker du ska läsa boken om du inte redan gjort det (eller hans roman ”tusen olevda liv finns inom mig”). Se det som en introduktion till ett ovanligt bortglömt område i vår kultur.
Man kan få upp ögonen för en hel del saker under läsningen (eller lyssningen, författaren har själv läst in boken strålande). Man kan, som jag försökte göra i inledningen, ifrågasätta vad som är effektivitet egentligen. Är det verkligen att rusa på i blind fart utan eftertanke? Man kan också, rätt sorgset, läsa boken och tänka att jojo. Vila är allt bra. Synd bara att hela vårt samhälle är så uppskruvat. Man får inte direkt någon yttre hjälp med att ta tid för vila och rekreation.
Rekreation är förresten ett intressant ord Sjödin tar upp. När vi vilar återskapas vi. Det är vackert!
Har du läst boken? Vad har den burit för frukt för dig efter läsningen? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar