För några veckor sedan fick jag (och övriga präster i stiftet) höra Patricia Tudor Sandahl tala i Skara. Där sa hon bland annat följande om barn:
”Föräldrar ska inte främst uppfostra sina barn, utan upptäcka dem”
(jag tror det är ett ungefärligt citat av psykologen Winnicot).
Jag tycker vi kan stanna upp inför den raden en stund. Den säger förstås något väldigt viktigt om barnuppfostran, om respekt för barnet och att den är en egen individ med en egen väg genom livet. Jag tänker också att den säger något djupt allmänmänskligt om nyfikenhet som jag vill försöka ta till mig.
Grejen är väl att det här inte alls bara gäller föräldrar och barn? Varje gång jag möter en medmänniska så blir mötet meningsfullt först då jag är nyfiken på den andre.
Det kan hända att man är tvungen att uppfostra, sälja till, utbilda, bötfälla, diagnosticera och så vidare, den man möter och att det är därför mötet sker men ett gott möte blir det först när vi möts som människor också. Ser att vi ömsesidigt har något utbyte, något att lära av varandra.
Livet får nog en helt annan kvalité om vi i vardagen kunde hålla ögonen öppna för att upptäcka varandra. Tror du inte det? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar