Babylons hängande trädgårdar. Är det tornet i Babel vi ser där i bakgrunden?
Igår avskedspredikade jag i samband med tusenårsmässan i Husaby på pingstdagen. Det är ett tag kvar innan jag ska flytta men det här var ett bra tillfälle då folk är samlade. Jag fick höra så väldigt fina och uppskattande ord att det känns långt in i själen och jag känner mig väldigt tacksam. Och så en massa andra känslor i en enda härva. Som det kan vara.
Här är i alla fall den predikan jag höll igår. Hoppas den blir till välsignelse för dig!
Avskedspredikan pingstdagen 2015 Husaby
Läsningar 1 mos 11:1-9, apg 2:1-11, Joh 14:25-29
Vad är det vi firar när vi firar pingst? Jag tänker mig om man kom från NLT och intervjuade fem på stan så skulle man ha svårt att få något bra svar. Och det är nog så med många andra av oss att om man pressade oss lite mer med vad som verkligen är GREJEN med pingsten och Anden och så skulle det inte vara så lätt för alla. Man kan dra det hela ett steg längre ändå och fråga sig: alla de där som var i Jerusalem (partherna och mederna och elamiterna och så), vad var det de var där och firade? Svaret på den frågan är att de också firade pingst. Den judiska pingsten, eller Shavout, eller veckohögtiden. Den är det inte många som känner till?
För att veta vad det är VI firar så ska vi titta lite på vad DE firar, och firade redan då.
Den judiska påsken har många koll på. Den firas för att Israels folk blev befriade från slaveriet i Egypten och ledda ut i frihet av Gud genom sävhavet och ut i friheten. De slapp sina grymma slavdrivare och kunde stå trygga på andra sidan havet och jubla över sin frihet.
Och där kunde man tro att allt var klart men så ser inte Judarna det. När de gått en bit genom öknen och kommit till Sinai berg fick de ta emot stentavlorna med budorden som tecken på förbundet Gud slöt med dem. Och därtill fick de ta emot en massa andra bud som sammantaget skulle påminna dem, och det judiska folket än idag om det stora som hänt: Han blev deras Gud och de blev hans folk. Och det var först DÅ som de verkligen blev fria. De var inte slavar. Och de var inte övergivna och utlämnade åt sig själva.
Smaka på det lite. Det var först då som de verkligen blev fria, när de hade fått en ny och god Herre som tog sig an dem. Så brukar vi kanske inte tänka men visst är det så? Människan är inte skapad för att vara helt fristående. Vi vill höra ihop med andra, ha en plats som är avsatt för oss. Höra hemma någonstans. Visst hade de irrat i öknen ett tag men vad var det för frihet? Mer övergivenhet egentligen? Nu blev de fria TILL att leva som livet ska levas.
Den judiska pingsten är alltså en fest i tacksamhet över förbundet med Gud. Och därtill firade man skörden med att bära fram de första grödorna inför Gud.
För att återvända till apostlarna på pingstdagen så var det alldeles uppenbart för de judiska läsarna av den skildringen att det här hörde ihop med förbundet på Sinai. Det var dån och eld när helig Ande utgjöts över lärjungarna. På denna dag, när man påminde sig och förnyade sin trohet mot förbundet så gör Gud detta. Gud förnyar förbundet på ett nytt och mäktigt sätt.
Och innebörden är på ett sätt densamma. Det judiska folket fick förbundet genom buden som skulle påminna dem om att de är Guds folk. Apostlarna (som ju också redan var judar) fick ta emot Helig Ande som skulle påminna dem och påminna oss om detsamma: Anden viskar i våra hjärtan och påminner oss om att vi är Guds barn. Du tillhör Gud. Du hör hemma där. Det finns ett placeringskort med ditt namn på någonstans vid Guds stora bord. Gud har befriat oss från att stå under grymma slavdrivare till Herrar (de kanske inte heter Farao men de heter säkert andra saker) men Gud har också på eget initiativ gjort oss till sina.
Den heliga Anden är treenighetens doldis. Den gör inte så mycket väsen av sig själv utan verkar i det fördolda och sprider hellre ljus över Jesus åt oss. I en av våra nya mässånger står det de här orden som jag tycker talar till mig om vem Anden är:
Du som bor i mig i varje andetag
Fyller mig med mod och kraft när jag är svag
Talar till mig med en röst jag kan förstå, äran är din.
Talar till mig med en röst jag kan förstå. Bland alla parther och meder och kretensare och araber så fanns det faktiskt också en riktigt långväga pilgrim från Skaraborg också, det är inte så känt men så var det faktiskt. Och när han kom dit fick också han höra en av apostlarna tala om Guds mäktiga gärningar på klingande västgötska. Så sägs det i alla fall.
Och var det inte så så kunde det ha varit så. Poängen är att Gud kan tala till oss på vårt eget språk. På det sätt som talar allra djupast till oss personligen. Så har det faktiskt alltid varit. Om vi tycker att bibeln är svår att förstå så är det för att Gud talade till människorna i bibeln på det sätt som var begripligt för dem, sedan kan det vara trixigt för oss att förstå för att vi i en så annorlunda kultur än de. Det är därför vi har predikningar så att vi kan översätta till något som talar till oss. Gud talar inga allmänna sanningar om världen, för det skulle ingen av oss förstå med våra små horisonter, Gud är som en bra talare och väljer perspektiv efter den han talar till. Som den stora kommunikatör han är så hittar Gud vägar till våra hjärtan. Anden talar varje hjärtas språk.
Jag skulle hemskt gärna säga mycket om babels torn också men jag ska hålla det kort. Jag har tänkt ett tag att jag skulle ha en tegelsten på mitt skrivbord. En sådan som de hade när de byggde tornet i babel. Det står också varför de ville bygga ett torn ända upp till himlen: ”Vårt namn blir känt”. De ville inte ha någon Gud, de ville själva bli så stora att de var som Gud. Det är nog inte heller en slump att tornet ligger i Babel, det påminner om det stora världsimperiet Babylon där texten förmodligen skrev ner. Makten har alltid hållit på med att bygga sig världsrykte på det här sättet. Gud visar vem som verkligen har makten (och egentligen är ju löjligt att ett tegeltorn skulle kunna nå himlen) genom att peta lite på deras projekt och visa hur omöjligt det är. Hur långt de är ifrån att vara Gud, hur mäktiga de än tror att de är.
Jag tänkte att min tegelsten skulle kunnat ha några väl valda ord på sig ”till att bygga mig ett stort namn” eller något sådant skulle passa. Jag håller på med såna byggen hela tiden, och det tror jag du gör med. Man vill gärna imponera, få status och inflytande, vara någon stor i andras ögon. Hur som helst vill man inte vara minst. Sten för sten bygger vi upp bilden av oss själva eller av vår grupp. Och samtidigt bygger vi oss ett helvete. Istället för att nå himlen.
Man kan tänka att Gud är småaktig och svartsjuk och försöker hålla människorna nere genom att stoppa deras bygge men det är nog inte det som händer. Idag tar jag mig rätt stora friheter i tolkningen för jag tänkte ha den som en bild av Jesus.
Gud steg ner står det. Till en hel värld upptagen med att bygga torn. Och han skapade förvirring i deras språk. Alla var överens om vad som gällde, vad som var målet med livet. Här var en som stod för ett helt annat sätt att leva. Lyssnar vi på honom så kommer bygget av sig. Han sade det han säger till dig och mig nu: Varför försöker du bli stor? Du behöver inte det. Du är någon: Guds älskade. Ingen kan ta det ifrån dig. Låt den där stenen ligga och ägna dig åt något annat. Något du verkligen blir glad av. Hjälpa nån kanske? Eller höja blicken och se det vackra omkring dig? Du tror kanske att du bara är stor om någon annan är mindre men jag säger dig. Jag gör mig minst av alla. Och Jesus går så långt ner att han ger sitt liv. Och uppstår på nytt. Släpper du taget om ditt eget så är du inte en nolla. Då faller du i Guds händer.
Det säger oss också den heliga Anden. Den heliga Anden är Jesu ande står det. Man kan också tänka sig att den är Jesu ANDA, vi får försöka leva i Jesu anda. Med Jesu syn på livet. Det vill Anden hjälpa oss med. Ett liv som utgår från att vi har en plats, hör hemma och så utan att behöva meritera oss.
Här är tusenårsaltaret. En sten för varje församling i stiftet. Byggt för att Guds namn ska bli stort. Må Guds namn bli stort i våra liv och genom våra liv. Då blir det inte ett fängelse utan livets källa.
Lämna ett svar