Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Den lilla döden, och uppståndelsen

IMG_6109

Jodå, jag vet vad man brukar mena med ”den lilla döden” men jag tänker inte skriva om något kring det sexuella här ändå, betrakta rubriken som klickbete om du vill ;). Däremot tänkte jag faktiskt verkligen skriva om ”den lilla döden”, alltså döden i små portioner. Det som följer har jag ofta återkommit till i olika begravningstal och liknande.

I gamla testamentet finns det en helhetssyn på livet som vi ofta saknar i vår tid. Till exempel det här med liv och död är för oss ofta ”bara” en fråga om antingen eller men som jag förstått bibeln handlar det där också mycket om livets kvalitet.

Vi kan alla känna igen oss i att det är när vi är friska, har gemenskap med andra och så vidare så är livet liksom mer fullt av liv. Bibelns författare (det här märks nog mest i psaltaren och såna bibelböcker) såg det som att Gud var den som gav livet och också den som upprätthöll det hela tiden.

När sjukdom eller ensamhet eller svält drabbade så såg man det som en invasion av död in på livets område, in på det område Gud skulle upprätthålla. Det är det jag här menar med ”den lilla döden”, en liten dos av död mitt i livet som förstör kvaliteten på livet (läs mer under ”ondskan är en invasionsstyrka”).

Jag tycker det här sättet att tänka är bra för att det öppnar upp för andra sätt för oss att tänka kring det svåra i livet. Som kristna tror vi på uppståndelsen och det gäller liksom också redan här i detta jordeliv. Om vi tror på att det finns nytt liv bortom döden tillsammans med Jesus Kristus så betyder det ju också att det finns nytt liv bortom varje sjukdom, varje tid av utsatthet och så vidare. Jesus är starkare än både den stora och den lilla döden. Om än den lilla döden skulle leda till den kroppsliga döden så tror vi ändå på att Jesus väntar på andra sidan. För mig blir det ett sätt att se död och uppståndelse som ett mönster i våra vanliga liv, där tron på Jesus är en källa till hopp i stort och smått.

Vad tänker du om detta med döden? Skriv en kommentar!

Kommentarer

6 svar till ”Den lilla döden, och uppståndelsen”

  1. Profilbild för Kenneth Landelius
    Kenneth Landelius

    Som litteraturvetare kan vi påminna om att begreppet ”lilla döden” också används när man i i litteraturanalyser talar om man framförallt mannens utlösning ( vilket fruktansvärt ord egentligen) Puff!
    mvh
    Kenneth Landelius, km
    Stockholm Inside

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Jo, det kände jag till. Det var det jag menade med ”klickbete” i början, alltid lyckas man väl locka någon som tror det är något vågat innehåll 😉

  2. Profilbild för Alma-Lena

    Ja sjukdom och skada är små dödar den stora dödens små hantlangare. men Jesus ska besegra döden till slut :

    Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt. (1Kor. 15)

  3. Profilbild för eva johansson
    eva johansson

    Jag har märkt att hoppet om uppståndelsen och evigt liv, inte är någon tröst (för mig) när någon man älskar har dött. I år har jag mist en älskad förälder, ett älskat djur och en mycket kär vän. Om de finns i någon annan dimension eller ej känns så oviktigt.
    Även att vi skulle ses igen när jag dör. Här och nu är de borta – jag får lära mig leva med det.
    Jag är så förvånad över att det känns så här (är troende och har alltid trott att vi fortsätter leva efter döden), men kan bara konstatera att det är så.
    Många säger sådana saker för att trösta (nu har din förälder det bra, ditt djur springer omkring tillsammans med nya vänner, du kommer att möta din vän igen), och jag tar emot det, men det som är tröstande i det är den andras omsorg – att den försöker hitta något som hjälper. En annan sak som jag tycker hjälper är tanken på hur själva döden var. Att den kom snabbt ( i ett fall), som en befriare (för en av dem) och smärtfritt (för en).
    Jag vet inte om någon kan känna igen sig, eller om jag är ensam om dessa känslor och tankar? Skönt att få skriva i alla fall.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Tack för det du delat här Eva. Man kan säkert göra sig många bilder i förväg om hur det är med döden men det är något annat hur det verkligen är när den drabbar personligen och man förlorar närstående. Jag tror nog att det är många som upplevt det som du, man kan ju inte trolla bort sorgen genom att tänka någon smart tanke utan det är en stor förändring av livet här och nu.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.