Batman förklarar vad som gäller. Dock är bilden nog en nidbild av hur judar skulle se på sin egen frälsning?
Jag skrev nyligen om Jesus och fariséerna. Egentligen är det något av ett tema just nu på bloggen att jag skriver om Jesus i sitt judiska sammanhang. Idag vill jag skriva lite om Jesus och ”judarna” i johannesevangeliet.
I påskas var textläsningarna på gudstjänsterna från johannes evangelium (det växlar varje år). Johannesevangeliet är förstås alldeles fantastiskt att läsa högt ur men det fanns en sak som gjorde mig obekväm till mods. Det är genomgående så att där de andra evangelierna skriver ”folkhopen” om människorna som rör sig runt Jesus så skriver Johannes ”judarna”. Intrycket man får är att distansen mellan Jesus och lärjungaskaran (som ju också alla var judar) och resten av folket förstärks. Här är ett exempel:
”På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid åt er alla.” (Joh 20:19)
Det här sättet att dra alla judar över en kam har säkert haft stor betydelse längre fram i kyrkans antisemitiska historia. Textens författare hade säkert ett helt annat perspektiv. Hans grupp var kanske ganska hårt trängd och i kraftig minoritet inom den judiska gemenskapen. De kanske ville trösta sig med att de delade samma marginalisering som Jesus och de första lärjungarna?
Det kan så vitt jag förstått det mycket väl ha varit så att de ”johanneskristna” (församlingar präglade av de tankemönster som finns i johannesevangeliet, breven och uppenbarelseboken) i hög grad var en judekristen grupp. Kanske är det samma mekanismer där som när Jesus kritiserar fariséerna? Att de tar till hårdare ord för att de talar om sådana de står nära och hade förväntat sig mer av (att de hade förstått att Jesus är Messias)?
Skriv gärna en kommentar om detta!
Lämna ett svar