Henrik den åttonde. En tung person.
Det här blogginlägget sticker kanske av lite eftersom jag inte direkt brukar skriva om tv-serier men jag har faktiskt fått en sån där bloggutmaning som jag hört att bloggare ger varandra och då vill man ju vara med. Jag ska lista fem saker jag tycker var intressanta med dramaserien ”Wolf Hall” (om Thomas Cromwell, Henrik VIII med flera). Kanske blir det läsvärt även om man inte sett serien. Vem vet.
1, Mörkret
Allt ser väldigt välgjort ut i serien och en sak jag tänkt på flera gånger är hur tydligt det är med mörker och ljus. De mäktiga har stora fönster förstås men utöver dagsljuset blir det fort väldigt skumt, vilket förstås används snyggt dramaturgiskt.
2, Historien
Jag är en sådan som har rätt dålig koll på den engelska historien. Jag tror jag hört talas om Cromwell och Thomas More i kyrkohistoriska sammanhang men har aldrig riktigt haft någon kläm på vad det var med dem. Serien har i alla fall gett en ytlig allmänbildning om mycket kring reformationstiden och Henrik VIII (i alla fall de första två-tre fruarna).
3, Döden
Döden är ganska närvarande i serien. Mest dramatiskt och hjärtskärande är det kring Anne Boleyns död men jag tänker för egen del mest på de tidiga reformationsvännerna. I serien är det en man som vägrar att ta tillbaka sina åsikter om kyrkans lära kring skärseld och annat och får sätta livet till på bålet. Han står fast vid sin övertygelse och litar till det han läst i sin nyöversatta bibel. Det är en gripande bild av tron och utmanande för oss andra kristna. Döden sätter ju liksom fingret på vad det är som verkligen håller i ens tro och om man verkligen menar allvar med den.
4, Religionen
Över huvud taget är det spännande att se hur flytande gränsen är mellan världsligt och religiöst i 1500-talets England. Den kristna tron var en självklar del av livet för alla på ett sätt som vi knappt ens kan föreställa oss idag. Det tycker jag också man kan se ganska bra i serien även om de världsliga maktstriderna mest är i fokus.
5, Oklarheten
Det är väldigt mycket jag inte riktigt får grepp om. Framförallt gäller det Thomas Cromwell själv. Man vet liksom inte om man ska se honom som en hjälte eller som en skurk. Han går mest omkring och tiger mycket och har ett väldigt uttryckslöst ansikte. Det bidrar faktiskt ganska mycket till engagemang som tittare eftersom man får hålla sig alert för att fatta vad som händer. Det kanske också är en ganska realistisk bild och svaret på frågan om vad Cromwell var för en har säkert från hans egen samtid och framåt varit helt beroendet av vem man frågade. Som det är med oss alla. Vi är ganska gåtfulla och motsägelsefulla allihop. Det kan man också meditera över under tv-tittandet.
Har du sett Wolf Hall? Har du koll på Cromwell och More och allt vad de heter? Skriv gärna en rad om något du tycker är intressant med den aktuella tidsperioden!
Lämna ett svar