Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Fyra nyanser av skam

En bild av skammen?

En bild av skammen?

Jag lade in Jennys bloggpost ”introvert versus extrovert” häromsistens och här är ännu en återpublicering från en blogg vi haft ihop tidigare. Där skrev vi några bloggposter om skam och det här tror jag var den bästa av dem. Håll tillgodo.

Göran Larsson skriver i sin bok Skamfilad om olika reaktioner hos den som utsätts för skamning. Han talar om fyra olika typer av psykiska försvar utifrån något han kallar skamkorset. Hur man reagerar är naturligtvis mer sammansatt än de olika försvaren Larsson tar upp och ofta är de gränsöverskridande. Skamkorset syns nedan och man kan se att det är en glidande skala mellan de som är varandras motpoler. De tre olikfärgade cirklarna uttrycker en gradskillnad i hur starkt det aktuella försvaret trätt in.

Några ord om de olika zonerna. Den inre cirkeln kan beskriva en människa som har fri tillgång till sig själv, som har något som kan liknas vid en inre trädgård där hon kan dra sig undan och hämta det hon behöver. Hon kan hantera olika sorters känslor och tankar och förmår också leva sitt liv med lekfullhet och kärlek, med sig själv och med andra. Hon har sin integritet intakt och har ”sitt väsens kärna” tydligt avgränsad och skyddad från intrång, på ett positivt sätt!

Mellancirkeln kallas för zon två i Larssons bok. Här har psykiska försvar trätt in i olika grad. I den yttre delen av zon två har försvaren blivit permanenta och till en överlevnadsstrategi. Paradoxen som då kan uppstå är att försvaren, istället för att lösa problemet, skapar mer skam och fördjupar problematiken.

Under bättre omständigheter kan någon som lever i zon två hitta oaser där hon kan känna sig fri och hitta vila. Problemen kvarstår dock och försvaren aktiveras igen vid tillfälle.

I den yttre zonen, zon tre, har försvaren blivit permanenta och lett till karaktärsstörningar. Det är då en mycket dysfunktionell människa det handlar om som har farit mycket illa av skamningen.

Vad innebär då de olika försvaren? Det skulle vara alltför omständigt att gå på djupet med det här och vi hänvisar därför till Larssons bok. Kortfattat ska vi dock försöka återge något av vad de kan betyda när de befinner sig i zon två.

Förgöra: Det här kan sägas vara styrkans försvar. Det gäller att göra sig så stark att ingen kan sätta sig på en. Det handlar om att göra sig överlägsen alla andra och genom kritik och högljuddhet överrösta. Ett nyckelord kan sägas vara: att göra sig själv större genom att göra andra mindre. Personen kan också använda sig av skamdumpning för att uppväga den egna skammen. Det innebär att framkalla skam hos någon annan genom att gå över andras gränser. Det kan finnas en stark makthunger. Man kan känna igen en ”förgörare” genom att de är konstant arga på olika saker.

Förföra: Detta är förgörarens motsats. Nyckelordet är eftergiven och någon som återfinns här är permanent eftergiven. Hon vill inte att ”trevligheten” ska brytas och gör därför allt för att undvika konflikter och liknande. Hon har svårt att visa sin vilja och sina behov och har lätt för att känna sig kränkt. Ett annat nyckelord är anpassning. Personen anpassar sig till sin omgivning för att bli omtyckt, det gäller att undvika skam genom att göra om sig själv för att möta de förväntningar som kan finnas. Andras behov är i fokus och en ”förförare” är fast i att alltid sätta andras behov och vilja först för att på så sätt få del i uppskattning och erkännande samtidigt som det kan finnas ett stort behov av bekräftelse som aldrig riktigt kan mättas. Ett sista nyckelord är hjälpnödig, vilket förklaras av det som sagts ovan.

Försvinna: I zon ett har försvinnaren god balans mellan ensamhet och gemenskap. Det finns ett naturligt behov av ensamhet och den är självvald när den sker och hon kan när som helst bryta den och finnas i gemenskap. När försvinnaren befinner sig i zon två är ensamheten mer ofrivillig. Det finns barriärer mellan henne och omgivningen och osäkerhet på om hon hör dit eller inte. Det finns stor ambivalens i vad hon skickar ut för signaler. Det kan verka som hon vill vara ifred medan hon egentligen vill ha kontakt och längtar efter att bli sedd. Det finns otrivsel både i andras och i sitt eget sällskap.

Nyckelord är att man tror att ens eget inre är så ointressant att man inte vill visa upp det för andra eller att andra vill ta del av det. Det löser försvinnaren genom att dra sig undan eller att gömma sig bakom någon talang. Man utarbetar en taktik för att bli osynlig och för att ingen ska se den verkliga personen.

Förvandla: Förvandlaren är i grunden en positiv och kreativ person som kan se möjligheter istället för hinder. Det finns mycket energi och charm. Försvaret går ut på att förvandlaren inte kan acceptera verkligheten sådan den är utan försöker förändra den. Det kan ske genom skryt om vad han själv ska göra eller har gjort, som ofta en tillspetsad sanning. Förvandlaren är intresserad av dåtiden och framtiden medan nuet inte är lika intressant eftersom nuet är vad det är. Det finns ofta en rotlöshet och rastlöshet där förvandlaren rusar vidare mot nästa utmaning istället för att stanna kvar och göra färdigt.

För att komma undan skamkänslor kan förvandlar gömma sig bakom ”att vara duktig” eller försöka göra om sitt mående och känslor genom kemiska substanser. Olika typer av beroendeproblematik kan finnas med här.

Kommentarer

10 svar till ”Fyra nyanser av skam”

  1. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Mycket intressant analys!
    Jag själv funderar i begreppstripplar. Fruktan är i regel välgrundat, rädslan ofta överdriven och ångest har lösgjort sig från orsaken och för sitt eget liv.
    På samma sätt är skuld klart konstaterad och skammen har lösgjort sig från orsaken. Någonstans däremellan placeras synd, för den lägger mera vikt på intentionen än det som faktiskt händer.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Väldigt elegant uppdelat får jag säga. Och så kanske det är sant också.

  2. Profilbild för Simon
    Simon

    Har Larsson någon lösning på problemen?

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Jenny får skriva om det någon gång 😉 Jag tycker Brene Brown har formulerat något träffande när hon säger att eftersom skammen är något som uppstår i ett socialt sammanhang så måste också helandet ske i gemenskap med andra. Genom att få vara den man är utan att bli utdömd.

  3. Profilbild för Lena P

    Bra att du tar upp det här med skam! Jag har läst blogginlägget tidigare på er gemensamma blogg, men det tål att läsas igen. Jag ligger i zon 3 någonstans mitt emellan försvinna och förföra. Skadad för livet av min uppväxt har jag svåra problem med skam.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Det är fint att ha så trogna läsare som känner igen repriserna när de kommer 🙂

  4. Profilbild för P Westerberg
    P Westerberg

    Tack, Tomas. Skammen är oerhört mångbottnad och jag finner att jag mår bättre efter att ha tagit del av en utläggning liknande den ni ger. Känner igen mig i alla försvar utom förgörarens. Befriande kan jag finna en utgångspunkt i Larssons bok, att skammen har en i grunden god funktion, en signalfunktion hos mig, att hjälpa mig till insikt att jag har invaderat en annan människas känsliga skyddsområde.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Tack Peter och roligt att du läser bloggen. Själv är jag nog främst en sådan som vill behaga men man kan fundera mycket på de andra också. Någon förgörare är jag nog i alla fall inte.

  5. Profilbild för Mia

    Varför känner inte alla ensamma människor av ensamheten? Jag har flera vänner som är ensamma och inte bryr sig medan jag lider och är inaktiv. Ensamhetskänsla är dessutom farlig att känna av.

    Förstår precis hur du menar, har också tänkt på det. Jag tror att det mycket beror på hur stort behov av att umgås med andra man har. Sedan kan det bero på huruvida ensamheten är självvald eller inte. Det är en sak att ibland/alltid välja att vara själv mot att veta att man måstevara själv för att man inte har så många i ens närhet.

    Att vissa inte verkar bry sig om sin ensamhet kan också bero på hur de lyckas hantera den. Alla människor är olika och precis som med allt annat i livet så har man olika lätt för att hitta konstruktiva sätt att hantera sin ensamhet och sina känslor av ensamhet. En del har ju så lätt att se positivt på allt och inte låta sig uppslukas av jobbiga känslor, medan för andra (jag tex) är det svårare att hantera sådant man inte trivs med. Jag tror att det är viktigt att försöka hitta andra glädjeämnen i livet också så att man inte låter ensamhetskänslan ta över för mycket. Försöka göra saker man tycker är roligt osv. Jag försöker med detta men det är inte så lätt alltid.

    Sedan tror jag också att det kan vara ett slags försvar för en del också, att man intalar sig själv att man trivs med att vara ensam för att det känns bättre att tänka så, att man inte alls är i en situation man inte vill vara. Till slut så tror man kanske på det själv också, på gott och ont tänker jag. På gott för att man kanske inte känner sig så ensam, på ont för att man ändå känner ensamhetskänslan i hjärtat men inte förstår vad man känner och där med kan man inte göra ngt för att det ska bli bättre.

    Genom att inte acceptera sin känsla av ensamhet så kan man istället känna en allmän missnöjeskänsla, utveckla kroppsliga symptom såsom värk osv, men även destruktiva beteenden som tex missbruk. Många är nog de som är allmänt vresiga och trycker ner andra som egentligen har något i livet de inte är tillfreds med, tex ensamhet.

    Att känna sig ensam är ingen behaglig känsla men det betyder iaf att man har en längtan efter att umgås med andra människor. Den längtan kan användas som en drivkraft för att göra sin situation bättre, till skillnad från ifall man blundar för vad man känner. Jag tycker att det är väldigt jobbigt att känna mig ensam, men jag försöker iaf att tänka på att det inte

    Människan är i biologisk mening en social varelse och behöver människor omkring sig, hur mycket eller hur lite så gäller det alla. Vad jag märkt av dock med människor som inte anser sig behöva folk i sin omgivning är att de hittat ett substitut. Det kan vara film, serier, läsning eller något som gör att de tillfälligt känner sig involverad i något och på så vis mättar sitt behov. Detta kan vara en tillfällig lösning för de som känner sig lite ensam, det är att aktivera sig helt enkelt och göra sig själv upptagen. Vad jag dock aldrig riktigt förstått är människor som väljer sina serier eller filmer framför ett riktigt möte med riktiga människor. Hur djup kontakt jag än har fått med människor över nätet eller hur djup tillhörighet man känt med fiktionella karaktärer i en serie så har det aldrig riktigt varit riktigt lika tillfredsställande som att träffa människor irl, hur ytligt det än må ha varit. Detta är en väldigt tragisk insikt jag kommit fram till.

    Mår mycket dåligt av ensamheten, dels har jag en son som inte vill eller får ha kontakt med mig mig för sin fem år äldre tjej som super och drogar och drar ner honom och sedan var jag själv utsatt för en misshandel för ett år sedan och dum som jag var sa jag upp fast boende och flyttade till personen på Gotland. Nu har jag inget är sjukskriven har inga vänner, vågar inte ta kontakt med gamla, mycket för jag känner skam och att det är mitt fel som det är också. Går inte att hitta någon riktigt bra vän som man kan prata och umgås med, går heller inte att hitta någon bostad, blir nog sjukskriven och liggande resten av livet.

    ”TRIVS du inte med dig själv så TRIVS du INTE med någon”!!! Så ”ENKELT” är det! ALLT ÄR ”självvalt”,såklart!! Att ”människan skulle vara en social varelse av naturen FALLER på sin egen orimlighet”!
    LEV ”efter bästa förmåga”

    Ett sätt att trivas med sig själv är att få vänner att umgås med. Det gäller så för mig i alla fall. När ingen vill vara ens vän känner man sig helt värdelös. Ja det är klart att man känner sig mer värdefull om man har vänner. Människan är ett flockdjur och behöver en egen flock. Så är det bara. Den som blir utanför flocken mår psykiskt dåligt.
    Anledning för rapport:

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Tack för din långa kommentar Mia. Jag kan känna igen mig i en hel del av det du skriver och det märks att du har tänkt mycket på detta. Jag förstår också att skammen och ensamheten är påtaglig i ditt liv just nu. Jag tänker på dig mina böner.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.