Kärleksdryck.
Jag har som sagt nyligen läst en bok om kärlek och nu ska jag börja mjölka bloggtankar ur den.
Boken satte fingret på att i våra föreställningar är kärlek något vi förknippar med ungdom. Vi romantiserar kring den första kärleken och alla avbildade kärlekspar i böcker och film är unga. Det leder till en del problem eftersom det stämmer dåligt med verkligheten. Det är ju så otroligt många som träffas på äldre dagar, kanske med ganska många relationer bakom sig. Då stämmer plötsligt inte den ”karta” vi fått om hur kärlek ska se ut med verkligheten vi befinner oss i.
Då måste man på något sätt uppfinna kärleken på nytt. Komma fram till att ”så här kan det också vara, det är vi som bestämmer om vi vill ha det så”. Fast det är inte säkert att det är så lätt för vi behöver som så ofta bekräftelse om att vår kärlek är som det ska vara utifrån.
Jag tänkte på ett citat från den fina boken ”Igelkottens elegans” där en portvakt blir uppvaktad av en japansk gentleman. När han märker att hon värjer sig för att det inte stämmer med hennes bild av hur kärlek ska se ut så säger han ungefär:
”Vi kan vara vänner, och vad vi än själva vill vara”
Det är en tanke som andas frihet. Vi kan göra som vi vill. Det är vi som bestämmer över vår relation, och det är som det ska.
Har du tankar om detta? Skriv gärna en rad! Själv har jag knappast egen erfarenhet av det här på grund av min ringa ålder.
Lämna ett svar