Åskan går.
Sådär, nu fick jag nästan använda en pojkbokstitel på en bloggpost om Luther. Vem trodde väl det.
År 1505, den 2a juli, var Luther mitt uppe i sina studier och reformationen låg ännu långt in i framtiden. Han hade just börjat studera juridik, vilket hans far Hans insisterade på, och befann sig på väg mellan sina föräldrars hem och studieorten Erfurt. Plötsligt bröt ett enormt åskoväder ut och Luther kastade sig förskräckt till marken (som på bilden ovan förstås). I dödsrädsla skrek han ut
”Hjälp mig, sankta Anna, jag ska bli munk”
(om jag bara klarar mig ur det här, min anm. Sankta Anna är Jesu mormor)
Och han klarade sig och lämnade juridiken (hans far blev förstås milt sagt arg på detta) för att istället bli Augustinermunk (Augustinus teologi går igen i mycket av det lutherska). Med tiden kom detta att leda till en strålande akademisk karriär som teolog men det är en annan historia.
Det här är en välkänd berättelse om Luthers omvändelse och hur han vänt ”världen” ryggen. Man kan gissa att Luther själv var ganska förtjust över likheterna mellan den här berättelsen och den om hur Paulus omvändelse på vägen till Damaskus i apostlagärningarna så att han gjorde vad han kunde för att ta fram likheterna så mycket som möjligt.
Jag får skriva mer om förhållandet mellan Luther och Paulus en annan gång. Det är en gigantisk teologisk diskussion som bara rullar på år från år men något kan man ju alltid säga.
Lämna ett svar