VI kan inte kunna allt på en gång. Vi måste lära oss.
Jag har länge lurat på en sammanställning av mina lärdomar av att ha drivit den här bloggen i snart fyra år. Här är i alla fall några punkter. Sånt jag som präst och Kyrkan i stort kan dra som lärdomar av att finnas på nätet.
Detta är torget. Det är alltmer här de stora diskussionerna om samhället, oss, teologi och annat förs. Man kan tänka på Paulus som talade med filosoferna på torget Areopagen i Athen, han fanns med där samtalet fördes. Det stora med nätet är att man faktiskt kan göra det även om man är präst rätt långt ut på landet och långt från stora folkmassor.
Vi måste vara många som hjälps åt. Jag börjar tro att Vandra Vägen har ungefär så stor läsekrets som är rimligt. Det växer nog inte så mycket längre men det gör kanske inte heller så mycket. De samtal och tankar som uppstår med läsaren är meningsfulla ändå. Hellre än att det finns några få stjärnor med mycket uppmärksamhet vore det väl bättre om vi är riktigt många som sätter upp små plattformar där de här samtalen kan föras. Det passar nog mycket bättre för våra syften i kyrkan?
Att sätta ord på sina tankar ofta och på ett så vardagligt sätt som möjligt tror jag är det bästa sättet att leta sig fram mot ett språk för tron i vår tid. Jag vill tro att det skett en del utveckling på dessa snart 1500 bloggposter. Man får pröva sina ordval, skriva på ett ”provtänkande” sätt och vara beredd att revidera tankarna imorgon. Det blir en levande process.
Det är bra för tankeskärpan och för minnet att skriva ner sina egna sammanställningar av sådant man läser eller kommer i kontakt med. Jag har refererat en massa böcker och föreläsningar och annat här som jag för egen del tjänat mycket på att koka ner till vad jag själv tycker är den viktigaste insikten. Det är bra för att befästa och klargöra hur man tänker.
Det sägs att en del blivande präster fått som råd att ”skriva något varje dag”. Detta tror jag är av skäl som har med de två senaste punkterna att göra. Skriver man ofta så kan man inte hålla på med att vara alltför självkritiskt, det öppnar upp för ett kreativt förhållningssätt.
Vi tänker tillsammans. Den sociala aspekten är viktig. Att fundera på den kristna tron är något vi måste göra tillsammans med andra för att det ska bli bra. Även om det kanske inte alltid blir kommentarer och diskussion så märker jag ändå att jag på något sätt ”tänker socialt” när jag skriver. Jag förväntar mig gensvar och kanske mothugg. Sånt man sällan kan förvänta sig som predikant.
Många har påpekat att det är en spännande likhet mellan sociala medier och kristen tro att delande är centralt i båda fallen.
Kyrkan kan vara tacksam över teknikens möjligheter eftersom det nu är möjligt för oss att kommunicera via nätet genom egna kanaler, som den här. I vanliga media blir det ofta väldigt konstigt när kyrkan porträtteras. Men nu kan vi berätta själva på våra egna villkor. Bara fantasin sätter gränserna.
Slutligen.
Det jag själv tycker är viktigast med Vandra Vägen är att den gett mig möjlighet att lära känna läsare och följa dem över tid, bli vänner på facebook, vid något tillfälle träffas afk och så vidare. Relationerna är det viktiga. Ju mindre anonyma vi kan vara inför varandra, desto mer får alla i utbyte av kontakt. Det personliga mötet är även på nätet det enda som är riktigt betydelsefullt.
Nu är jag nyfiken på gensvar. Vad tänker du som läser detta? Skriv väldigt gärna några rader tillbaka!
Lämna ett svar