Luther funderar lite på den hebreiska bibeltexten.
Luther var en lärd man. Han var en av sin tids stora bibelexperter och väl kunnig i både hebreiska och grekiska. Det kom till pass som historien utvecklades.
År 1521 hölls Luther gömd på slottet i Wartburg efter att ha trotsat kejsaren på riksdagen i Worms. Då passade han på att på endast 11 veckor översätta nya testamentet till tyska. När han var klar med det jobbade han vidare och 1534 (rätt långt senare alltså) fanns hela bibeln tillgänglig på tyska. Därmed var inte jobbet färdigt utan Luther putsade sedan i åratal på sin översättning.
Den där tyska bibeln har varit väldigt viktig även för vårt land. På den tiden var Sverige väl egentligen i stort sett en nordlig tysk provins i kulturhänseende. När bibeln kom på svenska var den en översättning från tyskan.
Ibland måste man ta av sig hatten. Luther sade att om man kom till något bibelställe man inte förstod var det bara att lyfta på hatten för det och läsa vidare. Kanske förstår man det en annan gång.
Nu är det läge att skriva något om bibelns plats i luthersk teologi. Stridsordet under reformationstiden var ”Sola scriptura”, = ”Skriften allena”. Med det menas att den kristna teologin endast ska bygga på det som står i bibeln. Vid den tiden tänkte sig annars alla att kyrkans tradition också vägde otroligt tungt i teologin, som till exempel olika helgonberättelser och annat som lett till utveckling av läran genom tiderna.
På ett sätt är det förstås självklart att vi ska ha bibeln som främsta grund för innehållet i den kristna tron. Bibelns texter ger oss ju både bakgrunden till och den allra tidigaste utläggningen om Jesus liv och ord. Anledningen till att man inte fortsatte tillfoga böcker till bibeln är att det som skrevs senare inte kunde tillföra något egentligt nytt som det var värt att sätta som auktoritet.
Å andra sidan är det också rätt lurigt. Det går inte riktigt att skilja mellan bibeln och kyrkan eftersom nya testamentet ju kom till i den då väldigt unga kyrkan. Vi behöver ändå kyrkans gemenskap och fler perspektiv än vårt eget för att förstå bibeln så bibelordet kan nog i egentligen mening aldrig stå helt för sig själv.
I Luthers sammanhang är det ändå uppenbart att det här greppet var något väldigt gott eftersom det ledde till en stor upprensning och förtydligande om vad som ska ha auktoritet i kyrkan. Inte ens påven kan ha rätt om han säger något annat än det som står där i bibeltexten. Och plötsligt började också väldigt många människor faktiskt kunna läsa bibeln.
Det ledde på sikt till en demokratisering av den kristna tron där mellanledet mellan människa och Gud förlorade väldigt mycket i makt. I alla fall i teorin. Nu är vi där igen. Det dyker alltid upp nya utläggare som gör anspråk på att ha den rätta uttolkningen. Som Luther själv till exempel.
Lämna ett svar