Idag, den tredje februari är det 200 år sedan Carl Olof Rosenius föddes. Jag räknade i min bokhylla och kom fram till att jag har åtminstone sju böcker av honom där. Det är rättvist för man kan med fog kalla Rosenius för en av vårt lands mest lästa författare, även om han numera är ganska okänd i breda lager. Hans tidning ”Pietisten” gavs under en tid ut i en upplaga som var betydligt större än de stora dagstidningarnas.
På sin tid var var Rosenius en känd predikant som kom att stå mitt i en väckelse. För det blev han nog gruvligt hånad ibland och till och med karikerad i teaterpjäser. Hans företrädare Scott (som var engelsman) blev till och med handgripligen driven ut ur landet för sina predikningars skull av en arg folkmassa, så det var dramatiska tider för Kyrkan i Sverige när Rosenius verkade. Inför födelsedagen har jag läst denna bok ”Vid Guds hjärta, Carl Olof Rosenius – en lekmannapredikants ord och gärning” av Christer Andersson. Det är en bra och ganska ny biografi över Rosenius för den som vill läsa mer.
Jag har stött på Rosenius framförallt då jag studerade på Johannelunds teologiska högskola. Johannelund drivs av EFS och Rosenius satt med i EFS styrelse när rörelsen var alldeles ny. Det kanske inte är korrekt att kalla honom för grundare av EFS men det är säkert rättvist att kalla honom för den främste teologen i rörelsens början.
I mina ögon står Rosenius som representant för det allra finaste i den lutherska traditionen. Han läste, tolkade och utlade Luthers texter på ett sätt som blev väldigt tröstande för läsare och åhörare. Jag hoppas återkomma i dagarna med något av det Rosenius skrivit.
Lämna ett svar