För en tid sedan skrev jag om detta med att vi ser till att ha speciella ord för sådant som är viktigt för oss att kunna prata om (”till de kyrkliga specialordens försvar”). Se bara på ord som ”abonnemang” eller ”uppkoppling” som är väldigt nya men som nästan alla nu kan använda sig av.
Min glädje blev därför stor när jag fick lära mig ett för mig nytt begrepp för att kunna tala om bön. Visserligen på hebreiska men ändå. Det visade sig att judarna har ett speciellt ord för detta när hjärtat är med i bönerna man ber så att man ber med inlevelse och inte bara med tungan. Detta kallas då ”kavana” (tacksam för en språklig utläggning om ordets betydelse från någon kunnig person bland er). Man skulle kunna säga att kavana är det som gör bönen till bön och inte bara ord. För det behöver man såklart ett ord.
Jag föreslår att vi helt enkelt lånar in det ordet. Nu vet ju både du och jag vad det betyder att ”be med kavana” eller hur?
Vad säger du om detta? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar