På väg. Mannen på bilden är inte Ulf som skrivit texten.
Idag har jag glädjen att presentera en gästbloggare här på Vandra Vägen. Det är min arbetskamrat Ulf Södahl som bland annat arbetar mycket med flyktingar som skriver om en bibeltext som inspirerar honom mycket. Tack för det! Ordet till Ulf:
Att välja det oplanerade
Medan de var på väg gick Jesus in i en by… Så inleds berättelsen om Jesus besök hos syskonen Marta och Maria – en kort och kärnfull berättelse om ett besök som satt spår hos oss som tagit del av den genom århundradena. Och så fortsätter det: …och en kvinna som hetta Marta bjöd honom hem till sig.
Det är inledningen av berättelsen i Lukas kapitel 10 som börjat fascinera mig. Jesus är på väg. Kanske har han och vännerna planerat dagen, vart de ska, var de ska pausa, vad de ska göra när de kommer fram och var de ska bo. Så dyker Marta upp där på torget eller i korsningen, Jesus låter sig bjudas in och något viktigt sker. Det finns fler sådana skildringar av hur Jesus möter någon eller några i språnget; Sakaios i trädet, änkan i Nain och många fler.
Jag söker efter den hållningen i mitt liv och i min tjänst som diakon. När jag knackar på dörren till någon av de asylsökande vet jag ofta inte om någon är hemma, ibland inte vem som bor bakom dörren. Jag tänker på Jesus, hur han var öppen för det oplanerade mötet med en människa. Med en stilla bön knackar jag på, någon öppnar, jag ler och säger hej, och i nästa ögonblick dricker jag sött te och vi samtalar med de ord vi har gemensamt om livet så som det är. Eller så stannar det vid en hälsning i dörröppningen och ett `vi ses en annan gång´. Lika OK båda två…
När Jesus och hans vänner var på väg gick han in i en by och en kvinna som hetta Marta bjöd honom hem till sig.
Att medvetet och öppet gå in i det oplanerade är härligt!
Ulf Södahl, diakon
Lämna ett svar