Notera fönstret i örat och den icke bortfotoshopade halva fiolen.
Lite halvt på skoj är jag med i en grupp för bloggare på nätet. Ofta har jag ganska lite utbyte av det som skrivs där eftersom Vandra Vägen är en lite annan slags blogg men ibland kommer det upp något som väcker tankar ändå.
Nyligen var det en som hade punktat upp några punkter om att göra livet på nätet lättare för sina läsare (och att livet ska vara lättare att leva om möjligt tycker ju jag också).
Hon hade en rad punkter om att våga visa upp en mer osminkad sida av sitt liv även på sin blogg och i sociala medier. Det verkade ligga på en helt annan nivå än jag varit i närheten av. Som att åtminstone någon gång ibland inte bara lägga upp helt perfekt tillrättalagda kort på sig själv och sitt hem utan visa lite mer hur det verkligen brukar se ut. ”Fast visst kan man köra lite i fotoshop men inte för mycket”, typ.
Jag håller trots allt helt och hållet med både om diagnosen och behandlingen av problemet. Det kan vara svårt att se andras perfekta (tror man) liv på nätet. Det är skönt när det vägs upp av mer osminkade beskrivningar av vardagsslitet så kan man känna att det trots allt är normalt att ha det så.
Jag skriver ju väldigt lite om mitt privatliv här så det här berör knappt Vandra Vägen men för kännedom kan jag berätta att jag utöver bloggen har ett ostädat hem med barn som ganska ofta bråkar och tar fram sämre sidor i mig, inte orkar eller hinner hålla kontakten med mina vänner eller motionera och emellanåt är ganska tyngd av mitt arbete. Det är nog det normala att livet inte är så värst perfekt.
Eller vad säger du? Skriv gärna en kommentar!
Lämna ett svar