Under en dryg vecka besökte Ageravolontären Linda Yogyakarta i Indonesien för att representera Ageravolontärerna och Act Svenska kyrkan vid ACT-alliansens generalförsamling. Här kan du läsa om hennes intryck från resan.

Hur sammanfattar man en vecka där man hunnit göra lika mycket som man annars gör på en månad eller två? Det är helt omöjligt så jag tar upp några av de saker som jag tar med mig, resten kommer ni få höra nästa gång vi ses!

Men först snabbfakta om vad jag gjort. 26–27 oktober, ungdomsförmöte för att lära känna varandra bättre och komma fram till bland annat ett uttalande för ACT-alliansen kring ungas deltagande. 28 oktober–1 november, ACT-alliansens generalförsamling (typ ett årsmöte) där vi bland annat valde ny styrelse och satte verksamhetsinriktningen för de kommande åren. Ungefär 350 personer samlades i Yogyakarta, Indonesien, där värdorganisationen YAKKUM hade lagt ner så mycket tid och energi på att den här veckan skulle bli så bra som möjligt. Det var ett stort gäng ungdomar från värdorganisation som såg till att vi hittade dit vi skulle och allt flöt på, och jag har aldrig träffat så vänliga och glada människor! Nu ska jag sluta för snart är det inte snabbfakta längre…

En av dagarna hade gänget från Evangelical Lutheran Church in Tanzania (ELCT), som är en av organisationerna Act Svenska kyrkan jobbar med, bett om att äta lunch med svenska delegationen för att tacka för samarbetet vi har. Vi inledde med att presenter oss och berätta lite kort vad vi jobbar med, Patricia Mwaikenda presentera sig och började prata om ”the cow project”. Det visar sig att det är dem som vi stöttade genom ko-kalv projektet vi hade för typ 15–20 år sedan, projektet som min hemförsamling pratade mycket om och samlade in pengar till och som är en av anledningarna till varför jag blev engagerad och nu satt där i Indonesien på en lunch med dem. Cirkeln var sluten och världen kändes plötsligt inte lika stor.

Under ungdomsförmötet hölls en aktion för att uppmärksamma klimatkrisen vi befinner oss i. På kvällen pratade jag med en av dem andra ungdomsdelegaterna, Muhammad Ramzan Ali från Christian Commission for Development in Bangladesh (CCDB). Han berättade om hur översvämningarna påverkade Bangladesh och nu tränger till och med saltvatten in så att dem inte kan odla de vanliga grödorna utan måste ändra om sättet de odlar mat för att ha något att äta. För mindre än en månad sedan under Nattkampen använde vi Bangladesh som ett exempel på hur klimatkrisen påverkar folk och där satt vi bredvid poolen på hotellet och jag fick höra Ramzan själv berätta om hur hans land påverkades av klimatkrisen, det var inte längre bara nyhetsrubriker utan det var riktiga människors livsöden.

Dagarna inleddes med en andakt på olika språk och oftast med böner, reflektioner från olika religioner. En dag höll Sally Azar från Evangelical Lutheran Church in Jordan and the Holy Land (ELCJHL), som hälsade på oss i Uppsala under Göra Skillnad, i reflektionen. Hon pratade om vikten av att träffas och diskutera våra liv och vår vardag för att det är först då vi inser att vårat normala kanske inte är så normalt som vi tror. För henne som bor i Jerusalem är det normalt med check points, gränskontroller och att ständigt behöva visa upp sitt ID, men bara för att det blivit hennes vardag innebär inte det att det ska vara så. En annan sak jag tar med mig är när hon pratade om ödmjukhet. Det är inte ödmjukt att vinna på egen hand, det är ödmjukt att ta med sig alla längs med vägen, att stärka varandra och gå i mål tillsammans.

Nervositeten när vi röstade om ACT-alliansens uttalande om ungas deltagande skulle gå igenom eftersom vi valt att vara djärva och skriva ett relativt starkt uttalande, och känslan av lycka och lättnad när det gick igenom.

Att få vara i samma rum som ledarna av dessa fantastiska organisationer som varje dag jobbar för att göra världen bättre, för att ge människor ett bättre liv.

Jag får gåshud och blir rörd över att tänka på allt jag varit med om denna vecka och allt fantastiskt jobb som sker, på den förändring vi gör tillsammans. Att vi som Ageravolontärer genom vårt arbete och vårt deltagande i Youth CoP:en stärker ungas deltagande. Att vi Ageravolontärer är en del av detta genom att öka kunskaper och givarviljan till Act Svenska kyrkan så vi kan stödja partnerorganisationer.

Terima Kasih, tack, för den här fantastiska veckan och för att jag fick den här möjligheten!

// Linda Lundqvist, Ageravolontär i Linköpings stift