Agera

Maj 12

Nya volontärer och utbildning inför ungdomsresa

Nu är det klart vilka ungdomar som ska drillas till nya Ageravolontärer i sommar! Kul att engagemanget sprider sig och att nya förmågor fångas upp för att sprida energi och kunskap i våra församlingar! Jag ser fram emot att dela erfarenheter och tankar med både nya och gamla volontärer på Världens fest i Malmö i september! Kanske kommer vi genomföra någon aktion som väcker uppmärksamhet tillsammans?

Jag har också fått förmånen att ingå i gruppen som åker till Israel/Palestina med Göteborgs stift i höst. Inför resan så kommer vi att träffa varandra och andra ungdomar som tillhör andra kyrkor och religioner. Första träffen med gruppen var i torsdags och vi inledde med lite fika och samtal. Sedan fick vi intervjua varandra i par och sedan presentera vår partner för gruppen och frågan i fokus var vad vi hade för förhoppningar eller förväntningar på utbildningen och resan. Träffa nya människor, lära sig nya saker, få nya upplevelser och minnen och också kunna påverka och göra skillnad på plats.

Vi gjorde olika övningar för att lära känna varandra och tog bland annat reda på om vi gillar lakrits eller choklad bäst, om vi har några syskon och vilka som är medlemmar i Svenska kyrkans unga. Vi fick också skriva goda egenskaper hos oss själva på Post it-lappar för att undersöka vilka goda egenskaper som finns i gruppen, massa bra saker blev det!

Det ska bli spännande och roligt att resa tillsammans och lära sig nya saker om världen och sig själv. Just nu är jag i Malmö hos kära Kattis, Ageravolontär i Slottstadens församling. Vi håller på att planera lite inför sommarens resa till Brasilien och Rio+20 mötet, FNs konferens om hållbar utveckling. Mer om den resan i framtida bloggande!

Sara Johannesson, Ageravolontär i Fässbergs församling

0 Kommentarer

Apr 23

Kristen = engagerad!

I söndags var jag inbjuden till ett årsmöte för internationella ombud för att prata om att engagera ungdomar i internationella frågor. Att berätta om ageravolontärerna och andra praktiska sätt att enagegera är givet men jag tror också att det är viktigt att prata om vad vi erbjuder när vi inbjuder folk att engagera sig. Vad innnebär det att vara kristen och internationellt engagerad? Jag tror att vi som kyrka har en viktig uppgift i att visa på alternativa vägar. Jag tror att vi har en viktig roll att fylla i samhällsdebatten kring vilka värden vi ska hålla högt och vad det verkligen innebär att leva ett gott liv och vad välfärdsamhället egentligen kan erbjuda i 2000-talet.

För ungefär 800 år sedan levde Franciscus av Assisi, en man som valde att avstå sin familjs rikedomar för att leva i fattigdom och gemenskap med Gud och sina bröder. Det finns en bild av hur Franciskus slänger av sig sina kläder på torget i Assisi framför biskopen som en symbol för hans avbrott från den materiella världen och där han istället träder i sin gråa munkkåpa som han sedan bär resten av livet. Exempel som Franciskus finns det många i kyrkans historia och det handlar inte bara om fromhet, det handlar inte bara om att avskärma sig från den värld vi lever i. Det handlar om att ifrågasätta, protestera och provocera men alltid på ett fredligt vis. Idag är det kanske viktigare än någonsin att våga göra just detta. Det gäller inte bara hur vi som människor bör leva utan snarare vår överlevnad och det handlar om vårt uppdrag att vårda skapelsen.

Att som kyrka engagera sig i globala rättvisefrågor och klimaträttvisa är givet. Jesus försökte redan för 2000 år sedan varna oss för ett materiellt överflöd. Men nu har vi chansen som kristna att göra det som Franciskus gjorde, vi har chansen att kasta av oss vår ohållbara livsstil och träda i en ny klädnad av hållbar livsstil. Det finns en annan väg att gå och vi måste tydligare visa på den vägen. Att välja ett liv där man är medveten om sin egen påverkan på omvärlden och skapelsen är inte bara för oss internationellt engagerade, det är ett kristet förhållningssätt! Att vara kristen får konsekvenser för mitt liv och nu precis som då så handlar det om att ifrågasätta, protestera och provocera för så länge Guds rike inte är nått så finns det alltid ett alternativ som är lite bättre än det vi har.

Tinde Carlbrand, ageravolontär i Uppsala domkyrkoförsamling

0 Kommentarer

Apr 18

En långfredag fylld av stillhet, eftertanke och klimatet

Skrivet den 7 april

Sex år. Sex år har jag varit till påsklägret på Sandviken med sku Karlstad. Alltid lika glad och förväntansfull när jag kommer dit, lika ledsen när jag åker. Jag undrar om de finns något som kallas ptld (post-traumatic lägerdepression). Tidigare år har jag alltid varit deltagare, lika främmande från vad som händer bakom kulisserna som alla andra. Men förra året åkte jag med som församlingsledare och likaså i år. Jag tror det är som de andra ledarna säger; ”när du väl kommit till en ledarsamling, då kommer du inte därifrån sen”. Men det här året blev annorlunda, innan påsklägret blev jag tillfrågad om jag ville hålla ett föredrag om miljön under lägret med fokus på ”Varför ska jag bry mig?!”.

Jag har haft föredrag tidigare om samma ämne, men den här gången var de annorlunda. Av alla de 79 deltagarna på lägret känner jag de flesta rätt väl (påsklägret slår aldrig fel! Vänförfrågningar på Facebook någon?) och när man ska tala inför så många vänner, gamla som nya skapar man direkt en nervositet. En nervositet byggd på en prestationsförmåga man tvivlar på när man står öga mot öga med människor man känner rätt väl.

Men samtidigt ger det en lika stor känsla av drivkraft. En ny utmaning, ett mål att nå. Ofta brukar känslor ha två sidor, precis som på ett mynt. I det här fallet en känsla av oro och en känsla av utmaning och kanske är det precis vad som behövs? En balans mellan båda känslorna. Det får mig att tänka Aristoteles och hur han förklarade moralen som olika dygder som behövde vara i rätt balans för att få fram de rätta moraliska besluten. Mod utan feghet eller dumdristighet, givmild utan snålhet eller slösande.

Men när man står längst fram och blickar ut över alla ansikten, öron och ögon som alla valt att rikta sin uppmärksamhet mot endast en person och vad denne har att säga då släpper alla tvivel. Då släpper alla tankar som inte har med vad man vill förmedla och då är det bara att köra och runt en timme senare, då var det över och förhoppningsvis har alla i rummet gått därifrån med en erfarenhet mer och en ännu större vilja att agera.
Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något.

En dag av stillhet, eftertanke och miljö där Jesus död på korset påminner oss om hans uppoffring för att rädda alla människor på jorden och därmed också en uppmaning till oss att göra detsamma. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något.

Kenth Sanfridsson, ageravolontär Stora Kils församling

0 Kommentarer

Apr 18

Framtidstro!

Marken vi trampar är helig och vägen framåt kallas livet.

Jag vill slå ett slag för framtidstro! Jesus har lovat att alltid vara med oss och med honom som förebild kan vi göra jorden till en bättre plats. Jorden är vårt hem som vi delar med resten av djurriket och växtriket, bergen, haven och den vidsträckta himlen. Alla livsformer förtjänar respekt och värdighet och vi människor har ett särskilt ansvar att ta vara på, respektera och låta livet få rum.

Jag har hämtat inspiration från Annika Borgs artikel i Kyrkdagboken för 2010-2011. Hon skriver om vår havande jord, moder och fader jord och kristen teologi.

En kristen teologi och livshållning som vill vara trovärdig idag bör ha mer av skapelsens andra varelser och delar i centrum än människan. Det är en teologisk omprövning och bearbetning som bara är påbörjad. Kyrkans uppdrag är att ge röst åt de skadade. Idag är det skapelsen som behöver våra röster. – Annika Borg

Så som vi ber, så kommer vi också att tro, har någon vis människa sagt. Bönens kraft får inte förringas, i vår bön ryms hopp, framtidstro, Gudslängtan och tro på Guds handlande i sin värld. Annika delar med sig av fritt översatta kanadensiska vimpelböner som hon hittat i en liten ort vid Klippiga bergens fot. En cerise vimpel för djuren, en grön för växterna, en vit för luften, en blå för vattnet, en gul för elden och ljuset och en grön för jorden.

Heliga jord, moder och fader, vi tackar dig för allt du skapar. Vi tackar dig för din helhet och visdom. Du ger ett hem och en gestalt åt allt som lever. Vi ber dig läka rädslan och splittringen. Du är välsignad i alla dina skepnader. Må dina heliga variationer alltid vara välsignade. Må denna bön förändra oss så vi djupare förstår allt du är.

I Jesu namn, Amen.

Sara Johannesson, Ageravolontär i Fässbergs församling

0 Kommentarer

Apr 10

Härlig avslutning och utblick mot framtiden

Nu har vi haft sista träffen med Tron som drivkraft gänget. Lite tråkigt att det redan är slut, men kul att det har varit så uppskattat att deltagarna efterfrågar fortsättning. Det ska bli fint att fortsätta att fördjupa oss i hur vi tillsammans, med vår kristna tro som drivkraft, kan förändra vårt beteende och hur världen ser ut.

Sista träffen hade temat Fira! Om gudstjänst, andakt och sändning. Hur vår tro och våra handlingar kan och måste hänga ihop. Vår tro och kärlek måste färdas de femtio centimeterna från hjärtat och ut i händerna. Det vi tror och känner i hjärtat kan lätt fastna i hjärnan, vi tänker goda saker, men sen då? Vi måste hela tiden försöka stå emot vår mänskliga svaghet att fastna i det som Paulus formulerar så här:

Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag (Rom 7:19).

Vi har hela tiden gudstjänsten att återvända till, i bön och lovsång får vi samla kraft till nya försök och om vi tycker att vi misslyckas eller hamnar snett får vi alltid upprättelse hos Gud.

Vi firade tillsammans en enkel Agapemåltid, en kärleksmåltid där vi tillsammans bryter brödet och delar vinet. Man tror att det var ett av sätten som man i fornkyrkan delade gemenskap. I brödbrytelsen blir det så konkret att vi alla är en del av samma mänsklighet och att vi alla delar dess villkor. Det påminner om mässan, enkelt bröd och vin, som delas för att visa att vi hör samman och i mysteriet får möta Gud.

När vi delar det bröd som han oss ger, då förnyas vårt liv av den kärlek som aldrig dör. O Jesus, du är hos oss. Ur Psalm 75

Efter denna enkla måltid firade vi ännu mer tillsammans med ost och kex, Ewa hade ordnat väldigt fint, goda ostar, gott bröd och söta frukter och självklart ett innerligt samtal vid bordet!

När jag nu blickar mot framtiden efter detta första år som Ageravolontär i Fässbergs församling, kan jag bara se ljust på tiden framöver. Till hösten kommer jag få förmånen att fortsätta samtala om tro och drivkrafter med underbara människor. Jag kommer att få delta i Rio+20, FNs konferens om hållbar utveckling tillsammans med fina Kattis och Alex. Dessutom har jag blivit tillfrågad av Göteborgs stift om att hålla lite utbildning utifrån olika Världens kurs-material inför stiftsresan för ungdomar till Israel/Palestina! Så till alla ni som funderar på om det här med Ageravolontärandet är något för er: fundera inte längre! Ansök idag!

Sara Johannesson, Ageravolontär i Fässbergs församling

0 Kommentarer

Apr 3

Att gå för livets skull!

Nu är vi inne i påskveckan och därmed är fastekampanjen över. Fastekampanjen som inte bara innebär insamling utan också engagemang för att informera och skapa medvetenhet om världens orättvisor. I Uppsala lade vi i år fokus på ett stort livslopp! Men inte det klassiska livsloppet som säkert många känner igen med tipspromenad och startkort. Vi bestämde oss istället för att göra en marsch genom staden med plakat, rop, ramsor, bösskramlare och informationsutdelning. Vi planerade också in två stop där det hölls appeller med stora namn som ärkebiskop Anders Wejryd, Erik Lysén internationell chef för Svenska kyrkan och vår alldeles egna Karolina Göranzon som är ageravolontär i Helga trefaldighets församling. Även Domkyrkoförsamlingens ungdomsmusik var med och sjöng under appellerna för att göra vårt budskap tydligare och synligare. Promenaden gick från domkyrkan till Gränby centrum där vi avslutade med mackor och andakt.

Denna dag var ett samarbete mellan Uppsalas samtliga stadsförsamlingar och det var första gången vi provade det här konceptet. Vi som hade varit med och planerat var sålunda lite nervösa inför vandringen då vi inte visste hur detta skulle falla ut. Men som så ofta var denna oro totalt obefogad, för vilken dag det blev! Vi var ca 70 personer som tillsammans vandrade genom Uppsala, hojtande och sjungande. Energin var på topp och jag tror att vi alla kände en enorm glädje i att vara där tillsammans för en gemensam sak.

Jag tror att det finns en längtan hos oss i kyrkan att få synas och höras. Vi vill finnas med på stadens gator och torg och säga vad vi tycker. Vi vill berätta vad vi står för och att vi tillsammans jobbar hårt för att uppnå det vi tror på. Jesus var inte en passiv person som satt hemma och behöll sin relation med fadern för sig själv. Han gick ut bland människorna och vandrade från plats till plats för livets skull! För vår skull! Och med den förebilden så blir det även vår längtan. Så visst går det att gå för livets skull! Det har Jesus visat och vi försöker göra det samma. Och när vi följer den drivkraften så känns det rätt, jag tror att vi alla frågade oss varför vi inte gör detta oftare. För är det inte ute i samhället som vi behöver synas och höras, är det inte den trotsiga rösten på gator och torg som vi bör vara? Om Jesus får svara så tror jag att svaret skulle bli: JAA!

Tinde Carlbrand, ageravolontär i Uppsala domkyrkoförsamling

0 Kommentarer

Mar 29

Internationellt engagemang för alla åldrar!

I helgen möttes internationellt engagerade i Uppsala stift för att inspireras, dela tankar och erfarenheter och fundera på framtiden. Det var ett samarbete mellan Svenska kyrkans unga, Rådet för Svenska kyrkan i utlandet och Rådet för internationell mission/diakoni, alla i Uppsala stift. För första gången var vi tillsammans både unga och gamla för att dela. Och det var kanske det som var mest givande under helgen, delandet. Delandet under middagar, luncher, i frukostkön och under samtalsgrupperna. Det var där man fick upp ögonen båda för den mångfald som finns inom det internationella engagemanget och det faktum att vi alla strävar mot samma mål. För många kommer dit med sitt specialintresse och sitt speciella engagemang om det så är i påverkansfrågor, en vänförsamling eller utlandskyrkan och det är viktigt att dela dessa och kanske hitta broar emellan dessa olika projekt för att känna att vi är en kyrka som strävar mot samma mål. För kokar vi ner projekten till sin kärna så syftar de alla till att uppfylla samma sak, nämligen att närma oss Guds rike på jorden.

Det blev väldigt tydligt under helgen att det finns en önskan och en dröm hos både unga och äldre att sträva mot en enad kyrka för alla åldrar. När Svenska kyrkans unga satt ner sista dagen för att utvärdera så var rösterna enstämmiga, att blanda åldrar är positivt! Vi vill lära av varandra, känna att vi sitter i samma båt och vi vill vara en kyrka, oavsett ålder eller engagemang. Svenska kyrkans unga konstaterade att det de är riktigt bra på är att skapa relationer, att knyta vänskapsband över världen och det vill man fortsätta göra. Men som en kille sa ”… tänk så mycket erfarenhet och relationer det finns hos de äldre, tänk så många vänskapsband som redan finns där, som vi kan få del av om vi bara samarbetar och utbyter erfarenheter.”

Vi får aldrig glömma att vi arbetar för samma sak och att när vi lyssnar så leder Jesus oss mot samma mål även om våra vägar dit går lite olika. Men viljan att se detta finns, även om vi ibland kanske tappar den vetskapen i vårt dagliga församlingsliv. Därför blir sådana här helger så otroligt viktiga, där vi får påminna varandra om att Guds rike är nära och det är dit vi alla är på väg.

Tinde Carlbrand, Ageravolontär i Uppsala domkyrkoförsamling

0 Kommentarer

Mar 26

Samhörighet och drivkrafter

Vilken underbar dag! Solen skiner, jag har äntligen pumpat däcken på cykeln och cyklat premiärturen, jag vet, lite sent, till min underbara studiegrupp i Fässbergs församlingshem. Idag har vi fokuserat på samhörighet och drivkrafter för engagemang. Vad innebär mission egentligen? Vilken typ av gemenskap skapade Jesus och vilken typ av gemenskap vill han inspirera oss att skapa? Hur kan vi känna samhörighet med varandra, naturen och Gud?

Vi började med att läsa om hur de första lärjungarna samlas kring Jesus, Simon och Andreas, två fiskare, står och fixar med sin båt och då kommer Jesus förbi och säger: ”Kom och följ mig. Jag ska göra er till människofiskare.” Vi är alla kallade till att vara Jesu lärjungar, men vad kan det innebära för oss? Och om vi lever efter det, som Jesu lärjungar i världen, vad kan hända med världen då? Det är faktiskt vi som är Guds armar och ben i världen, det är vi som kan sprida Guds kärlek vidare, med våra olika förmågor har vi chansen att gå i Jesu fotspår.

Kyrkan – Kristi kropp

En kropp har många delar, alla behövs för att den ska fungera, ingen del är mer värd en någon annan del. Med Paulus ord från Första Korinthierbrevet: Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, och inte heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver er inte.” Alla delar behövs och alla delar ska visa varandra omsorg. ”Lider en kroppsdel, då lider också alla de andra.” På samma sätt behöver kyrkan och församlingen alla människor, alla har någonting att bidra med. Alla kan vara en del av den stora kropp som är kyrkan. Vi gjorde en övning där alla fick säga den kroppsdel som man kan se sig själv som, eller som man vill vara och hur man bäst använder den. Vad är du bra på och vad har du för goda egenskaper? Vi kom fram till att vår grupp tillsammans skulle bli en superkropp!

Till nattvardens måltid får vi komma precis som de vi är och dela gemenskapen som sträcker sig över tid och rum. Vi får känna att vi fastän vi är många har del i samma liv, delar samma bröd – ett enda bröd och en enda mänsklighet – nattvardsbordets hemlighet. Här kan vi också bli påminda om den verklighet vi faktiskt lever i, alla har inte tillgång till bröd så att de kan äta sig mätta. Hur kan vi känna gemenskap med dem som inte alls lever i vårt överflöd? Hur kan vi handla för att göra världen lite mer rättvis? Det finns ju faktiskt mat så att det räcker till alla, den är bara ojämnt fördelad. Tron som drivkraft-häftet hade tre tips:

1. Köp Fairtrademärkt, ekologiskt och närproducerat. Dina val gör skillnad.

2.Ge pengar till Svenska kyrkans arbete för att utrota hungern. (Här kan du starta en utmaning och samtidigt ge pengar till fastekampanjen ALLT för att utrota hungern)

3. Be bordsbön. Ett ögonblicks tacksamhet och reflektion över jordens gåvor och andra människorsarbete gör att de två första stegen blir lätta att ta.

Ett annat tips är att beställa material från Svenska kyrkans internationella arbete, det finns mycket material du kan ladda ner eller be om att få skickat till dig. Där kan du få information om hur det ser ut i världen och vad du kan göra själv för att göra läget lite bättre.

Det sista vi pratade om var mission och missionsbegreppet. Det ser inte ut idag som det kanske har gjort tidigare men bilden hänger fortfarande kvar. Mission är en del av kyrkans grundläggande identitet. Kyrkan är sänd till att vara i världen, vi är sända till att älska våra medmänniskor. Svenska kyrkans internationella arbete bygger på samhörighet och vill främja solidaritet och inkludering. Man kan få höra att mission är som en skål, en skål som vi har fått ta emot från Jesus för att ge vidare, han har sänt oss.

Mission är skålen som Jesus burit till världen från Fadern, och som han ger vidare till oss, vi som är Guds armar och ben i världen. Mission är alltså själva sändningen, uppdraget eller uppmaningen till oss att leva utåtriktade och fortsätta det som Jesus gör. Vad gör då Jesus och vad uppmanar Jesus oss att göra? Vad är skålen fylld med? (Ur Tron som drivkraft)

Svenska kyrkans internationella arbete har ett teologiskt hjul för att beskriva drivkrafterna för sitt arbete

Nästa gång är det sista gången för vår grupp den här terminen, men antagligen blir det fortsättning till hösten.

Bara ett tips till alla er som blir lite sugna på att vara med i ett sådant här underbart sammanhang: sök till att bli Ageravolontär i er församling! Du får en grym utbildning i massa spännande ämnen och får hjälpa din församling att engagera sig internationellt på olika sätt. Du kan klicka på länken här till höger för att se hur du gör, min tid som Ageravolontär har hittills varit fylld med möten med underbara människor, utmanande uppgifter och en massa ny kunskap som har utvecklat mig som person och gett mig drivkrafter till att försöka göra världen till en mer rättvis och kärleksfull plats. Hoppas att du vill vara med!

Vi ses!

Sara Johannesson, Ageravolontär i Fässbergs församling

0 Kommentarer

Mar 22

Rätt att äta sig mätt

På midfastosöndagen som precis var (halvvägs in i fastan, 20 dagar till påsk) var det en trevlig och ganska stor vårmarknad i min hemförsamling i Malmö. Församlingsbor hade samlat ihop saker till en loppis. Några hade sytt om handdukar och lakan till snygga förkläden och tygkassar, medan andra hade gjort sylt och bakat bröd. Självklart fanns det ett bord där startkort till årets Livslopp i Malmö såldes. Här i staden går det av stapeln lördagen 31 mars med utgångspunkt från Stadsbiblioteket.

Kommersiella bananplantage i Costa Rica, med besprutningsmedel som kan ge nervskador och sterilitet. En start på mitt engagemang mot förtryck och orättvisor.

Efter kyrkfikat och shoppingen på marknaden var det dags för mig att hålla ett föredrag med titeln ”Rätt att äta sig mätt”. Den lilla danska damen som hade missat sin buss och tyvärr anlände efter att föredraget var klart ställde flera bra frågor: ”Handlade det om vad vi äter, med olika dieter, eller om andras mat och hunger i världen?” (Relevant fråga i ett samhälle med ett uppskov av kost- och viktmodeller!) och ”Vad ska vi göra?”. Den sista frågan ställdes med ett allvar i rösten som fick mig haja till. Det är verkligen viktigt att vi GÖR något. Handlar i hopp och tro om en bättre värld!

På FIAN:s hemsida står en utförlig text om den mänskliga rättigheten att äta sig mätt: ”Rätten till mat innebär först och främst att alla individer har rätt att vara fria från hunger. Det handlar även om att själv kunna försörja sig med värdighet samt att ha tillräckligt med lämplig mat för att kunna leva ett aktivt och hälsosamt liv.”

Sop(o)hantering i en förort till San José. Klimat och mat hänger tätt samman, med begreppet klimaträttvisa.

Det första gänget ageravolontärer! Vill du bli en av nästa års volontärer kan du ansöka IDAG.

Två av oss volontärer kommer att närvara vid mötet om Hållbar utveckling i Rio de Janeiro kring midsommar i år. Äntligen kom visitkorten med vår bloggadress till nytta: en kvinna i församlingen kom särskilt tillbaka efteråt för att få ett visitkort för att följa oss på bloggen.

"Det lilla du gör spelar en stor roll"

Vi ses i Rio!

/Katarina, ageravolontär i Slottsstadens församling

0 Kommentarer

Mar 12

Gud?

Om du ska hitta något som symboliserar Gud för dig, vad blir det då? Vilka bilder har du av Gud? Vilken är vår, din, min, hans, hennes, deras Gudsbild?

Ikväll hade vi vår andra träff i studiecirkeln Tron som drivkraft i Fässbergs församling. På besök hade vi kyrkoherde Annar Aas som vi hade bett förbereda vårt tema för dagen – Bland damtussar och sopkvastar. Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om nu, jag hade tänkt dela med mig av den mångfald som finns i vår fina grupp. Vi hade alla fått i läxa att ta med en sak som på något sätt symboliserade Gud för oss. Hade vi gjort läxan? Vad hade vi i så fall med oss?

Jag själv hade tänkt en hel del, men självklart glömt ta med mig symbolen till slut. Jag ryckte av ett litet murgrönablad som nödlösning. Det jag hade tänkt ha med mig var en liten ranka av min favoritväxt, Hjärta på snöre,

För mig symboliserar det Gud för att det är det växande livet, hjärtformen får mig att tänka på kärlek. För mig är Gud kärlek och kärleken är den kraft som bär allt.

Några andra symboler var:

Korset från vigningen till hemsyster, som har följt med en stor del av livet och nu hänger innanför dörren, något att vila ögonen på en stund innan man går ut.

Frälsarkransen, som har gett stöd i svåra stunder.

Ljuset från en speciell gudstjänst i samband med COP-15 i Köpenhamn, ljuset som brinner har en speciell symbolik.

Andaktsljuset, vid den enskilda andakten eller bönen, eller i kyrkan tillsammans med andra. Jag kommer att tänka på Jesusordet: Jag är världens ljus, den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.

En väldigt speciell sten från en strand i Grekland, man kan skymta konturen av en vuxen som bär och omfamnar ett barn. En sten som bär på många minnen.

Om du skulle försöka hitta en sak som på något sätt symboliserar Gud för dig, just nu, vad skulle det vara då?

Sara Johannesson, Ageravolontär i Fässbergs församling

0 Kommentarer

Older Posts »

Nya volontärer och utbildning inför ungdomsresa

Kristen = engagerad!

En långfredag fylld av stillhet, eftertanke och klimatet

Framtidstro!

Härlig avslutning och utblick mot framtiden

Att gå för livets skull!

Internationellt engagemang för alla åldrar!

Samhörighet och drivkrafter

Rätt att äta sig mätt

Gud?

Prenumerera

Välkommen till Agerabloggen

Länklista

Kategorier

Arkiv