Ageravolontären Sofie berättar om sin resa till FN:s klimattoppmöte COP28 i Dubai som en del av Svenska kyrkans delegation. Ta del av hennes tankar, idéer och observationer.
Klimatkrisen är något som fler och fler börjar förstå allvaret av och särskilt bland oss unga. Men som ung och engagerad i klimatfrågan är det lätt att känna sig ensam och överväldigad. Vad kan lilla jag i Sverige göra för att faktiskt skapa förändring? Det är en tanke som jag själv tänkt flera gånger och känt hopplöshet över. Men faktum är att jag inte är själv! Det finns engagerade ungdomar och organisationer över hela världen som varje dag jobbar för att göra världen till en bättre plats och tillsammans kan vi skapa förändring. Det är något som jag verkligen fick uppleva under FN:s klimatmöte COP28 i Dubai som en del av Svenska kyrkans delegation.
FN:s klimatmöte COP samlar förhandlare, företag och civilsamhällesorganisationer från hela världen. Det sistnämnda inkluderar även Svenska kyrkan. Under mötets första av två veckor var jag på plats och följde förhandlingar, deltog i ett panelsamtal, var med i olika aktioner och träffade engagerade ungdomar från hela världen.
Men vad gör ens Svenska kyrkan på en plats som COP? De flesta associerar Act Svenska kyrkan med biståndsarbete, och det är en viktig del av arbetet. Men för att komma åt olika grundproblem och få till en samhällsförändring i frågor så som fattigdom och klimaträttvisa krävs det även påverkansarbete. På COP diskuterar världens ledare saker som rör miljö och klimat och hur vi ska hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grad. Svenska kyrkan är där för att försöka påverka förhandlare, de gemensamma beslut som tas fram och se till att frågor som klimaträttvisa, mänskliga rättigheter, inkludering och icke ekonomiska skador och förluster finns med.
Under mötets första vecka var jag på plats tillsammans med Hanna Soldal från Act Svenska kyrkan. Vi hade även ytterligare två ackreditering men som vi valde att ge bort till changmakern Tewaney från Etiopien och Julia Rensberg från Kyrkornas världsråd. Men vi var inte enbart där som Act Svenska kyrkan utan även som en del av en stor ekumeniska delegation med representanter från kyrkornas världsråd, ACT-alliansen, lutherska världsförbundet och olika medlemskyrkor från hela världen.
Redan under COPs första dag blev det tydligt hur starkt både det ekumeniska och interreligiösa nätverket på COP är. Vi började veckan med att delta på en interreligiöst talanoa dialog som bjöd på panelsamtal, mindre gruppsamtal och en interreligiös gudstjänst. Personer från världens alla hörn och representanter från flertalet religioner samlades för en kväll tillsammans. Det blev direkt tydligt att trots att vi kommer från helt olika bakgrunder har vi en gemensam syn på klimatkrisen och vikten av att agera nu.
COP består av förhandlingarna men även mycket mer. Det finns sidoevent där du kan lära dig mer om olika frågor, paviljonger där olika länder och organisationer har utställningar och samtal och möjlighet att göra olika aktioner för att belysa olika frågor. Under veckan hann jag med lite av allt.
Nästa höjdpunkt av veckan var när jag deltog i ett interreligiöst panelsamtal i “Faith pavilion” om vilken typ av framtid vi ungdomar ser framför oss. Vi diskuterade att vi behöver hitta tillbaka till att känna samhörighet med naturen och vår jord. Att vi ungdomar är engagerade och vill få ta plats men behöver ges utrymme till det i alla olika sammanhang som i sin lokala församling och på COP28. Hur vi unga redan drabbas av klimatkrisen och kommer fortsätta göra det. Samtalet belyste återigen att trots att vi kom från helt olika bakgrunder har vi unga en gemensam vilja att skapa förändring och göra något aktivt åt klimatkrisen.
Vad som är speciellt med COP är att det är ett av få FN sammanhang där alla beslut tas med konsensus. Det gör att ett enda land kan se till att förhandlingen inte går igenom eller har möjlighet att få igenom stora kompromisser. Varje dag pågick förhandlingar under COP. Oftast var det flera olika förhandlingar som skedde parallellt. Några är öppna för alla på COP och ibland får enbart förhandlarna vara där. Det blev snabbt tydligt att schemat ändras konstant, förhandlingar flyttas, drar ut på tiden och rum stängs för observatörer. Det gör det i stort sett omöjligt att följa allt som händer som individ. Men tack vare att vi var en del av den ekumeniska delegationen kunde vi dela upp och oss och ha koll på flera olika förhandlingsspråk.
Jag försökte själv delta in i några av förhandlingarna men i början möttes jag oftast av stängda dörrar. Som observatör behövde vi lämna förtur till de som fått en ackreditering av sitt lands delegation. Vissa förhandlingar livesändes inte heller vilket gjorde det svårt för civilsamhället på plats att hänga med ibland. Efter hand lärde jag mig vilka förhållningsspår som var mindre populära och där det gick att komma in i rummet. Det gjorde att jag fick följa ett område som jag inte visste existerade, Action for Climate Empowerment, men som var väldigt intressant och något jag kommer fortsätta försöka följa.
Att sitta med i förhandlingarna var från början otroligt förvirrande och svårt att hänga med. Språket i texten är väldigt formellt, det pratade om “brackets” hit och dit men efter ett tag började jag hänga med. Samtidigt var det fascinerande att se hur förhandlingarna kunde vara väldigt formella men samtidigt skämtades det om stavfel i texten för att de inte hunnit dricka kaffe ännu, folk fick komplimanger av sekretariatet och någon delade till och med ut muffins vid ett tillfälle. Det fick mig att inse att vi alla är människor och att sitta i förhandlingar och möten hela dagarna kräver även att man kan ha lite kul. Tyvärr var det inte alltid en lättsam stämning utan jag fick också uppleva hur länder var rent ut sagt otrevliga mot varandra. Bland annat anklagades länder för att vara svåra att förstå för att de inte har engelska som modersmål på ett väldigt otrevligt sätt. Överlag var det en fantastisk möjlighet att få komma in i förhandlingsrummen och få en förståelse för hur det faktiskt går till. Särskilt fick jag en bättre förståelse för hur man kan påverka förhandlare under och mellan förhandlingarna.
Höjdpunkten under min vistelse var helt klart de två aktioner jag deltog i tillsammans med den ekumeniska delegationen. Auktioner är olika sketcher, demonstrationer eller liknande som belyser olika frågor. Den första handlade om hur vi inte kan nå klimaträttvisa utan genusrättvisa medan den andra genomfördes tillsammans med Don’t Gas Africa och hade ett fokus på att de som släpper och förorenar måste betala. Auktionerna var otroligt kraftfulla och vi fick möjlighet att skrika ut vår frustration över de olika frågorna, stämma in i sång och dans och försöka påverka de som gick förbi.
Vi i Svenska kyrkans delegation var där som en civilsamhällesorganisation. Behövs vi ens på COP är en fråga som jag har fått? Innan mötet var jag osäker på svaret men efteråt kan jag med glädje säga ja! På COP samlas förutom förhandlare även företag och väldigt många lobbyister från oljebolag som vill få igenom beslut som passar dem. Då är det otroligt viktigt att det finns en motvikt och att olika perspektiv presenteras. Vi har också möjlighet att påverka och många från civilsamhället har bra kontakter med förhandlare som vill ha hjälp och bolla olika frågor. Så vi kan faktiskt påverka!
Min vecka tog slut alldeles för snabbt men COP fortsatte en vecka till. Vad jag tar med mig är att det finns otroligt många individer, unga, civilsamhällesorganisationer och kyrkor runt om i hela världen som verkligen brinner för klimatfrågan. Jag har aldrig träffat så många engagerade människor på ett och samma ställe tidigare och det har gett mig energi att fortsätta mitt engagemang på hemmaplan. Samtidigt är jag frustrerad. Det här COP-mötet beskrivs av vissa som ett historisk COP. Det är första gången fossila bränslen nämns i sluttexten men det är en väldigt urvattnad version. Många andra texter antogs men med för otydliga mål och utan en tydlig plan för hur man ska agera. Några säger att det här COP-mötet är början på slutet. Jag hoppas att de ändå har rätt men det återstår att ses.
Avslutningsvis vill jag dela med mig av The International Prayer for Peace från Talanoa Dialogen.
Lead me from death to life, from falsehood to truth
Lead me from despair to hope, from fear to trust
Lead me from hate to love, from war to peace
Let peace fill our hearts, our world, our universe
/Sofie, Ageravolontär i Göteborg
Lämna ett svar