Ageravolontären Elsa Grönbeck deltog på årets upplaga av Global trettonhelg på Stiftsgården Rättvik samt Global Youth Camp, som i år bjöd in unga från hela världen till Dalarna. Här berättar hon om helgen.
Jag började mitt 2023 med att ta ett tåg till Rättvik för att delta i årets upplaga av Global trettonhelg. Global trettonhelg är ett generationsöverskridande läger. Till stiftsgården vallfärdar så väl unga som gamla varje år för att diskutera deras gemensamma intresse, globala rättvisefrågor. Schemat för fyradagarslägret är fullspäckat. De största inslagen på schemat är föreläsningar, seminarium, böner, mässor samt fest och musik.
Trots alla dessa roliga och inspirerande aktiviteterna uppskattade jag allra mest de samtal som uppstod emellan alla schemalagda aktiviteter. Många av deltagarna på lägret har ett livslångt engagemang för, och i många fall ett helt yrkesliv bakom sig inom mänskliga rättigheter.
I ett sådant sammanhang blir det lätt att som ung uppfatta ens egen expertis som fjuttig. Något jag till min förvåning inte upplevde under lägret. De äldre lägerdeltagarna var minst lika intresserade av att höra vad vi unga brinner för som att lyssna på många av föreläsningarna. Trots att de flesta har levt minst tre gånger så länge som jag var de öppna för att lära sig något nytt av mig. Mina tankar och åsikter var lika relevanta för dem som någon av deras jämnårigas. Det är tyvärr inget vi unga är allt för vana vid. Som ung och engagerad upplever en tyvärr ofta hur det känns att bli utestängd, förlöjligad eller inte tagen på allvar av vuxenvärlden.
Det är inte heller något som urskiljer min generation från tidigare generationer av unga. Vi har alla en kollektiv upplevelse av att inte bli lyssnade på. Därför har det alltid varit så svårt för mig att förstå när vuxenvärlden besitter oförmågan att lyssna då vi alla vet att det inte var allt för länge sen de stod i mina skor. Med det sagt är det så viktigt och underbart att som ung få komma till ett sådant här sammanhang. Ett tillfälle där vi över generationsgränserna möts som jämlikar, alla genuint intresserade av vad de andra har att säga. Det märks att vi unga inte bara utgör den uttjatade framtida kyrkan utan även en del av den samtida kyrkan.
Samtidigt som Global trettonhelg var det i år också ett ungdomsläger, Global Youth Camp, ett internationellt läger för unga mellan 16 och 25. Dessa läger var integrerade i år och jag hade därför möjligheten att delta i båda. De internationella deltagarna på Youth Camp var ifrån Nordirland, Norge, Rumänien och Tyskland. Under våra pass fick vi möjligheten att diskutera och berätta om vår vardag, vad som påverkar oss och hur vi skulle vilja förändra våra samhällen. Det blev många intressanta och ögonöppnande samtal. Vi kom fram till att trots att vi kommer från kyrkor med olika traditioner tillhör vi i slutändan samma världsvida kyrka. En annan gemensam upplevelse vi hade var att som unga ha ett begränsat inflytande över de beslut som fattas som rör oss i våra olika kontexter. Många uttryckte att när ens inflytande är begränsat är det lätt att tappa modet och inte orka engagera sig i det egna samhället eller kyrkan. Trots att vi i Sverige genom Svenska kyrkans Unga låg i framkant för påverkansgraden unga tillåts ha har vi som kyrka fortfarande en del kvar innan vi integrerar barn och unga på ett rättvist sätt i våra kyrkor. Ur dessa samtal och utbyten av erfarenheter skapades det även mycket hopp, styrka och förändringsvilja. Vi gick därifrån med en känsla av att tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi förändra. Och tillsammans utgör vi både framtiden och nutiden i våra kyrkor.
Jag lämnade lägren med ett vidgat perspektiv, ett påfyllt hopp och en massa nya vänner.
/Elsa Grönbeck, Ageravolontär i Uppsala stift
Lämna ett svar