Nu är OS igång. I flera år har idrottare från världens alla hörn förberett sig för det som kanske är deras största mål och dröm med sin idrottskarriär. Idrottsälskandefans har sedan OS-elden i London släktes för fyra år sedan väntat på att den åter ska tändas i Rio de Janeiro. Tv-studios byggs upp för att sända fler timmar än det någonsin gjorts tidigare. Prylar, chipspåsar och läskflaskor med OS-loggan syns i allt fler butiker. Världen har länge laddat för dessa veckor av fantastiska och oförglömliga stunder då alla blickar riktas mot idrottsarenorna i Brasilien. Men är detta verkligen den folkfest som arrangörerna vill få det att se ut på fina bilder och tv-ginglar? Och är ett stort idrottsevenemang som OS verkligen det som det brasilianska folket behöver
För snart fyra år sedan hade jag förmånen att få besöka just Brasilien genom Svenska kyrkans utbyte Ung i den världsvida kyrkan. Tre oförglömliga månader där jag fick dela liv och vardag med familjer och församlingar i olika delar av landet. Sedan dess har det stora landet i Sydamerika haft en speciell plats i mitt hjärta.
Givetvis hoppas många på fest och framgångar för Brasilien. Men kanske finns det annat som de önskar sig än mer…
På de bilder som vi kommer se från OS kommer vi kunna se nya och fräscha arenor, glada människor i publiken och idrottare vars drömmar går i uppfyllelse. Hela världen kommer samman och förenas i idrotten, en väldigt vacker bild i en annars orolig värld. Men är det verkligen den riktiga bilden av Brasilien vi får se när vi bänkar oss i tv-soffan eller läser nyheterna? Vad döljer sig bakom de gigantiska arenorna? Vad händer när tv-kamerorna stängs av?Behöver och vill den vanlige brasilianaren verkligen ha OS i sitt land?
Mitt svar är nej! Det finns så mycket annat som Brasilien behöver istället för ett stort idrottsevenemang som OS. Vad jag såg och upplevde i Brasilien var inte en längtan efter några få veckor av idrottsjippo som sedan glöms bort så fort alla åkt hem. Det Brasilien vill ha är en fungerande sjukvård, ett skolsystem där alla har chans till en bra utbildning, ett samhälle utan korruption och våld, trygghet, mänskliga rättigheter och mycket mer.
Ett land där det står vakter med batong vid ingången på statliga sjukhus för att hindra granskande journalister för att ta sig in behöver inte OS. Skolbarnen som önskar få en bra utbildning men som är fast i det dåliga skolsystemet pga. sina föräldrars dåliga utbildning hjälps inte av nybyggda arenor. Människor har tvingats bort från sina hem för att göra städerna ”rena och snygga” när världens idrottssupportrar anländer. Våldet har ökat för att få bort gängproblemen i städernas slumområden.
Jag har sett sjukhusen. Jag har pratat med skolbarnen. Jag har själv råkat ut för korruptionen som finns på alla nivåer i samhället. Jag besökte huset som var ett kulturellt centra för Brasiliens ursprungsbefolkning och som de försökte rädda när staten istället ville riva det för att bygga parkeringsplatser inför fotbolls-VM och OS. Listan skulle kunna göras lång.
OS är ingen fest för det riktiga Brasilien. För de som redan har pengar och kan tjäna ännu mer kommer det vara positivt. Glassförsäljaren på gatan kommer kanske sälja mer glass under dessa veckor men sedan kommer hans liv att vara det samma igen. Om han ens får gå och sälja glass som vanligt. Han kanske inte passar in i den perfekta bild som vi vill få förmedlade till oss. Men tyvärr är Brasilien mer än samba, fotboll och vita stränder. Det finns en annan bild och den blir inte bättre av att OS-cirkusen kommer till Brasilien. Istället tvärt om. Länder som Brasilien borde enligt mig inte stå värd för OS. Det finns så mycket annat de länderna behöver.
Är arenor som detta verkligen vad Brasilien behöver?
Jag älskar idrott och jag älskar OS. Jag kommer sitta bänkad framför tv:n om det så kommer vara mitt i natten. Men jag älskar också Brasilien och det brasilianska folket och trots min kärlek till idrotten gör OS lite ont i hjärtat. För jag vet vad mycket mer och bättre saker de pengarna hade kunnat göra. Brasilien behöver utbildning, sjukvård, socialt skyddsnät och en stabil ekonomi. Inte idrottsarenor och lyxhotell som om några veckor kommer vara lika tomma som orden från Brasiliens politiker.
Titta gärna på OS, jag kommer göra det. Men var medveten om vad som fortsätter när tv-kamerorna stängs av och ljuset från arenorna slocknat. I Brasilien finns en vardag, en vardag där OS inte innebär en fest.
Veronica Pålsson
Ageravolontär
Lämna ett svar