Förra veckan besökte jag den ekumeniska kommuniteten Taizé i Frankrike. Där lever ett gäng bröder och systrar under löften av fattigdom, kyskhet och trohet mot gemenskapen. Varje år tar de emot tusentals ungdomar från hela världen som vill komma och dela livet på kommuniteten.
Jag åkte dit som ledare för en ungdomsgrupp från Partille församling. Vi åkte tillsammans med flera församlingar från västra Sverige och sammanlagt fyllde vi två stora bussar. Ungdomarna får komma och vara i Taizé en vecka och beroende på hur gammal du är får du göra olika saker. Ungdomar som är 15 och 16 år gamla delas in i små samtalsgrupper som också utför arbetsuppgifter tillsammans. Allt genomsyras av solidaritet och tillit till ungdomarnas förmåga att själva ta ansvar.
En speciell sak som utvecklats i Taizé är musiken under bönerna. De enkla korta sångerna sjungs flera gånger om och det finns sånger på ett flertal språk – vissa sånger har också olika varianter på texten, så att de kan sjungas på flera språk samtidigt. Det är spännande att så många människor kan samlas tillsammans för att be och sjunga och även om jag inte alltid förstod vad jag själv sjöng spred sig en känsla av gemenskap.
För mig gav min första vistelse i Taizé en längtan att återvända och en önskan om att fler ska få uppleva livet där. Det är underbart att det finns goda exempel på att människor kan samlas på en liten plats och leva under enkla förhållanden i fred med varandra. I sitt brev från förra året Mot en ny solidaritet skriver broder Alois om pilgrimsfärden mot tillit på jorden. I år vill han att vi ska uppmuntra varandra till att leva i tillit till de människor vi har omkring oss och också att leva i tillit till människor som är långt borta.
Hur kan vi leva i tillit till varandra?
Du kan läsa mer om kommuniteten i Taizé här.
Sara Johannesson, Ageravolontär i Fässbergs församling
Lämna ett svar