Det är lördag morgon och klockan står på kvart över fem. Alla andra ligger skönt och sover när mitt alarm i form av kyrkklockor börjar spela och meddela att nu är det dags att lämna den varma sköna sängen. Jobbigt läge? Verkligen inte! Vet en vad som väntar under dagen är det inga problem att hoppa upp ur sängen och påbörja denna dag. Ännu en dag då jag ska göra en insats för att rädda världen. En dag då jag ska vara ett levande exempel på internationellt engagemang som jag så fint valt att kalla det.
Som ageravolontär i Svenska kyrkan vet en aldrig vad en får vara med om och uppleva. En bilfärd mellan Uppsala och Rättvik kan bli väldigt spännande för hur många har åkt vilse på en motorväg mellan Gävle och Ockelbo med svenska kyrkans internationella chef som chaufför i bilen? Men genom fredligt samarbete i bilen kom vi tillbaka på rätt väg och kom i tid till Rättviks stiftgård.
På denna mycket trevlig stiftgård hade Västerås stift idag en dag för internationellt engagerade i stiftet. Efter en förmiddag där Erik Lysén inspirerade oss med sitt pass om Svenska kyrkans internationella arbete och sedan lunch på det var det så dags för mig att göra min insats. Tillsammans med Eva, policyhandläggare för fred och mänskliga rättigheter, höll jag i en workshop om tron som fredsskapare. Och det var här jag kom in som levande exempel och inspiratör. Ett exempel på att en kan engagera sig på lokal nivå för global rättvisa. Ett exempel på att alla kan gör skillnad på något vis. Ett exempel på att det finns internationellt engagerade ungdomar och inte bara äldre damer på 60+ vilket en kan få intrycket av efter en sådan här dag. Workshopen gick galant och förhoppningsvis fick de med sig idéer både kring Fairtarde, Kyrkornas globala vecka och julkampanjen. Nu gäller det bara att de tar med sig detta till sina församlingar och låter idéer bli verklighet och i slutänden en hjälp till någon ute i den vida världen.
Att få inspirera andra att gör något för en annan människa, kan en ha ett bättre uppdrag en regnig lördag i oktober? Ne det kan en inte, även om det innebär att en måste gå upp i ottan och lämna den varma och goa sängen. När det dessutom ingår att åka förbi Hakke Gård i Ockelbo blir dagen fulländad. Livet som ageravolontär är bra det!
Veronica Pålsson
Ageravolontär Skövde församling
Lämna ett svar