Marken vi trampar är helig och vägen framåt kallas livet.
Jag vill slå ett slag för framtidstro! Jesus har lovat att alltid vara med oss och med honom som förebild kan vi göra jorden till en bättre plats. Jorden är vårt hem som vi delar med resten av djurriket och växtriket, bergen, haven och den vidsträckta himlen. Alla livsformer förtjänar respekt och värdighet och vi människor har ett särskilt ansvar att ta vara på, respektera och låta livet få rum.
Jag har hämtat inspiration från Annika Borgs artikel i Kyrkdagboken för 2010-2011. Hon skriver om vår havande jord, moder och fader jord och kristen teologi.
En kristen teologi och livshållning som vill vara trovärdig idag bör ha mer av skapelsens andra varelser och delar i centrum än människan. Det är en teologisk omprövning och bearbetning som bara är påbörjad. Kyrkans uppdrag är att ge röst åt de skadade. Idag är det skapelsen som behöver våra röster. – Annika Borg
Så som vi ber, så kommer vi också att tro, har någon vis människa sagt. Bönens kraft får inte förringas, i vår bön ryms hopp, framtidstro, Gudslängtan och tro på Guds handlande i sin värld. Annika delar med sig av fritt översatta kanadensiska vimpelböner som hon hittat i en liten ort vid Klippiga bergens fot. En cerise vimpel för djuren, en grön för växterna, en vit för luften, en blå för vattnet, en gul för elden och ljuset och en grön för jorden.
Heliga jord, moder och fader, vi tackar dig för allt du skapar. Vi tackar dig för din helhet och visdom. Du ger ett hem och en gestalt åt allt som lever. Vi ber dig läka rädslan och splittringen. Du är välsignad i alla dina skepnader. Må dina heliga variationer alltid vara välsignade. Må denna bön förändra oss så vi djupare förstår allt du är.
I Jesu namn, Amen.
Sara Johannesson, Ageravolontär i Fässbergs församling
Lämna ett svar