Till mina vänner, bekanta och andra som jag då och då delar måltidsgemenskap med säger jag nu: akta era tår! Imorgon börjar den 40 dagar långa fastan fram till påsk och jag tar steget fullt ut för att fasta från djurförtryck. Efter tio år som vegetarian är det nu hög tid för mig att växla upp och lägga undan även de produkter som producerats under tvång. Eftersom jag tycker mycket om att äta yoghurt, grädde, smör och ägg har vägen hit varit lång, men nu är jag redo!
Övergången från vegetarian till vegan har också fått vänta på sig av sociala bekvämlighetsskäl. Hemma har vi ätit veganskt en längre tid men att äta med andra har varit känsligare, jag vill ju inte såra någon persons känslor.
Söndagens predikan, den sista innan fastan, handlade om kärleken i första Korinthierbrevet. Kyrkoherden menade att vi människor har så lätt för att se endast den ljusa och trevliga sidan av kärleken och avskärma oss från den mindre lättillgängliga sidan: lidandet. För även om kärleken många gånger är ljuvlig så har den också en sida som inte alltid är så angenäm. Den som älskar kan inte sätta sig själv främst utan tvingas också ta hänsyn till andra trots att det många gånger är lättare att finna på undanflykter och istället göda sin egoism.
Jag tar chansen, att utifrån den möjlighet som erbjuds i och med fastan, leva ett mer kärleksfullt liv i första hand för andras skull. Så återigen, akta era tår! Med förhoppningen om att detta blir en beständig förändring i min livsstil äter jag inte alls produkter som kommer från djur. Det du har lagat, bakat eller kokat ihop till mig tackar jag allra ödmjukast nej till om det har skett på någon annans bekostnad. Till förmån för klövar, tassar, fenor och små fågelfötter är jag inte längre rädd att trampa på dina tår.
Ellen Skånberg, Ageravolontär
Lämna ett svar