Helgen den 19-21 november skedde den första Agerahelgen i Uppsala på nästan två år. Ca 30 glada Ageravolontärer hade rest till Uppsala för att äntligen få mötas och gå en utbildning utanför Zoom. Cecilia Eriksson från Strängnäs stift skriver om hur hon upplevde helgen.
Hej!
För en tid sedan fick jag vara med om min allra första Agerahelg. Som ny Ageravolontär har jag längtat efter att få träffa och engagera mig med de andra ända sedan grundutbildningen i mars och äntligen har jag nu i november haft den äran! Att få möta människor som grubblar över och brinner för samma saker som en själv. Att få diskutera sin klimatångest och rädsla för vart världen är på väg och samtidigt bemötas av hopp och tröst i ord som “vi kan göra skillnad tillsammans”. De här möjligheterna hittar man inte överallt, de här människorna känns sällsynta.
Under helgen fick vi lyssna till bland annat Faiaz Dowlatzai, som berättade om sin livsfarliga flykt till Sverige från Afghanistan. Vi fick höra om hur unga människor deltagit i klimatmötet i Glasgow – COP26. Vi fick vara med om hur enkelt det kan vara att komma på idéer för små projekt som kan göra världen till en lite bättre plats. Ett litet Luciatåg för att uppmärksamma julkampanjen, en adventskalender för att samla in pengar till någonting gott, ett chokladhjul som visar upp hungersnöden bland de människor vi delar våran planet med. För varje pass som hölls ställdes flera frågor och kommentarer, varenda en av oss aktivt lyssnande, redo att hjälpa till där det behövdes, längtandes efter att göra skillnad.
Gud, tack för att grupper som dessa finns. Tack för att du brinner som en eld i oss. Uppfyllda av din heliga ande ska vi flytta berg.
– Cecilia Eriksson, Ageravolontär i Strängnäs stift
Lämna ett svar