Sista dagen på vägen till målet… och första inlägget i denna blogg.

Idag gick vi sista dagen på pastoralinstitutet i Lund. Vi som går där eller har gått där brukar kalla det för ”Pastis”. Det är det som är slutdestinationen för blivande präster, men också starten för det som komma skall. Det har varit en lärorik och rolig termin med en stor mångfald av olika typer av blivande präster. År 2006 flyttade jag till Lund för att plugga till präst. Det har varit en lång resa. Men nu börjar jag närma mig slutet, eller början… Den 9 juni prästvigs jag i Lunds domkyrka, jag längtar så sjukt mycket! Det känns nästan overkligt. Jag ska bli präst! Vem kunde tänka sig det? Antagligen ingen. Utom Gud. Jag är så tacksam. Tacksam över att Gud även kunde ha nytta av mig, tjejen som var en av de vildaste i tonåren, med en framtidsprognos som stundtals var mer dyster än hoppfull. Men livet vände och nu är jag här. Min tacksamhet är stor. Jag tackar Gud varje dag. Jag tar aldrig något för givet, utan vet att man ibland måste kämpa riktigt hårt. Efter den 9 juni kommer jag varje morgon när jag vaknar se mig själv i spegeln och tacka Gud för att Gud vill ha mig i sin tjänst.