Nu har jag haft mitt första dop! 🙂 Jag kan verkligen rekommendera prästyrket! Det är så fantastiskt! Det kändes bra och barnet är numera döpt. Nu och alltid.
Däremot förstår jag inte grejen med att hålla barnet med en arm. (Under själva dopakten, när vatten ska svepas tre gånger i faderns och sonens och den heliga andens namn.) Kändes inte naturligt. Ser dock fint ut när andra präster gör det. Efter mycket kramande med barnet då jag försökte vinna tid så att jag kunde lista ut hur jag skulle få in barnet mellan min högra arm och midja bestämde jag mig för att be pappan att komma och hålla barnet. Önskar verkligen att jag hade tre armar. Men så skapade inte Gud oss. Funderade en sekund på att doppa barnets hjässa ner i dopfunten, då hade jag åtminstone hållit i barnet med båda armarna. Men bestämde mig för att inte göra det, skulle kunna bli lite uppståndelse, och rubriker.
Pappan kom gärna fram och höll, och storebror torkade lillebrors huvud och jag passade på att rädda situationen genom att prata om allas vårt gemensamma ansvar…
Alla blev nöjda och glada och jag kände trots allt en stor Gudsnärvaro genom hela dopet. Efteråt kom det fram en kvinna och sa: (Varning för skryt) ”Är det så här trevligt att gå i kyrkan så kan till och med jag tänka mig att göra det oftare”
… Gud vill att vi alla på jorden ska känna en
samhörighet med varandra. Bara genom att vara en människa så har vi ett gemensamt ansvar för varandra och vår jord.
Gud gör oss alla uppmärksamma på det gemensamma ansvar vi har för varandra och vår skapelse. Gud hjälp detta lilla dopbarn att dag för dag leva i ditt ljus.
Kommentera det här inlägget