Är så otroligt tacksam för min GPS! Tack kära morbror Börje med familj för den! En prästvigningspresent som blivit min bästa vän strax efter Jesus. Andlig-vägledning är nämligen inte detsamma som bara VÄG-ledning. Någon gång har jag hoppats på att en bil ska åt samma håll som jag och följt efter den… ibland har det visat sig vara lyckosamt och ibland inte… Men nu är jag äntligen helt självständig (med min GPS)!
Till många hem det ska faras, för samtal och frågor som ska besvaras. Med min gula Cooper ska jag hitta dit, mitt dåliga lokalsinne är ej med flit, allt för att sedan kunna utföra en rit.
Lite ”torr” får man vara ibland och riva av ett rim.
Kommentera det här inlägget