En sida till vårt kommande församlingsblad.
Nu sitter jag här i juli månad och drömmer mig bort en stund till hösten. Den årstid som detta församlingsblad vittnar om. I skrivande stund ligger jag på taket i stekande sol och lyssnar på sommar i P1 och blickar ut mot rapsfälten som min käresta samtidigt tröskar.
Lovad vare du Gud, som vattnar fälten med ditt regn, och frambringar jordens gröda – Vårt dagliga bröd på vår jord. Hjälp oss att rätt bruka och förvalta vår jord.
Jag tänker på alla nya försteklassare. Själv minns jag de knallrosa, nästan självlysande kepsarna vi fick som det stod försteklassare på. Vi syntes i trafiken. Men blev vi sedda? Tyvärr skyddade kepsen inte oss mot mobbare och utstöttning. Jag minns rasterna som en enda lång kurragömmalek. En lek med en deltagare. Jag själv.
Gud, låt varje barn synas på riktigt, hjälp oss vuxna att se och gripa in.
För mig är hösten en tid för tacksägelse. En tid att förundras över. Kvällarna är fortfarande långa när de första tecknen på att sommaren inte är evig kommer.
Värmen vänder. Gamla traditioner tar plats. Skördegillen. Kräftskivor och löjliga hattar. Älgjakten. Ålagillen. Mårtensafton. Tacksägelsedagen. Den helige Mikaels dag. Alla helgons och alla själars dag. Ljusen tänds, så även längtan efter bön och reflektion.
Än är det långt till vintern och dagarna kan fortfarande bjuda på riktig högsommarvärme. När vi nu kliver ur våra badtofflor och återväder från våra semesterresor och sommarstugor får vi sätta samman vår vardagliga värld igen. Efter en tid då vi låtit oss sköljas bort till en aningen diffus tillvaro. När vi så smått börjar ta avsked av sommaren och hösten nalkas, infrias många ”nyårslöften”. Saker vi vill ta tag i, förändra till något annat. Kanske tänker någon: ”Jag ska minsann inte springa i det där hamsterhjulet mer, det är dags att kliva av.” Eller: ”Skönt att allt är som vanligt igen.” Gemenskaper årerupptas och livet går åter sin lilla gång. Men hösten har också ett visst mått av vemod i sig, nämligen påminnelsen om livets förgänglighet.
Gud kom till oss när tvivel råder, hjälp oss då att växa och mogna i vår tro. Låt ditt ljus lysa upp vår stig i mörkret.
Gud, Du som fortsätter att kalla oss att arbeta för rättvisa, fred och försoning. I en värld märkt och sårad av orättvisa, våld och likgiltighet. Fyll oss med ett hopp bortom allt förnuft.
”Jag är så glad att få tacka dig, och gärna vill jag det göra. Jag vet det visst att du ser på mig, och vad jag ber vill du höra.” Ps. 210
Jag önskar dig en ljus och färgsprakande höst. Var rädd om dig!
