Gulliga små terrorister


Det råder lite vemod på gården. Dagen eller dagarna när lammen tystnar är här… Det är alltså dags att skicka lammen på slakt. Trösten finns i att de haft det så bra man bara kan ha det i livet som ett lamm!

Det är synd att min kära bonde inte är bokstavstroende. För då hade han kanske varit lite mer lättövertalad till att behålla några lamm.

1 Mos 21:21 – Men sju lamm i hjorden tog Abraham (Krister) undan.

Eller:

3 Mos 23:20 – Och prästen (Bernice) skall lyfta upp dem till ett offer inför Herren (Men bara för att beskådas) tillsammans med de första bröden av skörden och två lamm. De skall helgas åt Herren och tillhör prästen (Bernice).

imageimageimage

”Jag hoppade ut ur hagen för att möta dig när du kom hem…”

Höstterminen är i full gång och konfirmanderna likaså. Våra församlingshem har nu 45 konfirmander som kommer varje vecka. Det är underbart! Tonåringarnas hormoner fyller rummen…

image

Min sambo har det nästan likadant på sitt jobb.. De 45 lammen (lika många lamm som konfirmander) är tonåringar nu. Tackorna/mammorna är trötta och längtar efter att gå och beta i lugn och ro. En dag sa jag:

  • Jag skulle också vilja vara lantbrukare. Sitta i traktorn hela dagarna, i mina egna tankar. Sköta fåren och ha en alldeles lugn och harmonisk dag…
  • Krister svarade: Skojar du?! När jag går in till fåren är det IS jag möter. De stångar mig och ”skriker” på mig. Var har du varit? Du skulle varit här för länge sen! Hör du inte att vi nästan svälter ihjäl? Du är vår tjänare och du ska komma när vi väcker dig på morgonen!

En dag fick alla får några påsar fallfrukt. De visade inte jätte mycket tacksamhet utan tryckte mest i sig frukten.

En annan dag när jag skulle köra hem från jobb (ganska sent på kvällen) stod ett gäng killar med sina moppar utanför. De körde runt och ”burnade” med sina mopeder. Med hjälmarna på såg jag inte vem det var. Sen började dem vinka en efter en. Jag satt i bilen på parkeringen och de kom fram till mig. Jag rullade ner rutan och innan jag visste ordet var stoppade en kille in hela överkroppen i bilen. Han skulle krama mig. Det var mina gamla (fjorårets) konfirmander som stod där. Jag klev ur bilen och fick kramar av alla. De skämdes inte trots att några av deras kompisar som inte var konfirmander tittade lite konstigt på dem. Jag kom på att vi hade en massa frukt inne i församlingshemmet och bad killarna titta till min bil. Dörren till bilen stod helt öppen. När jag kom tillbaka delade jag ut frukt till hela gänget och kände mig som en gammal tant. De frågade om de inte fick komma och hälsa på och sa att de saknade konfirmationstiden. Mitt hjärta smälte, och känslan att jag har värdlens bästa arbete omslöt mig. En känsla som infinner sig så många gånger. Tack Gud!

Så hur trevligt det än må vara med ett kommande påvebesök, slår det inte konfirmandernas besök.

Jag glömmer aldrig när jag själv var konfirmand och rymde hemifrån en gång. Jag hade varit borta i två dygn och vandrade i mörkret längs en väg för att lifta. När första bilen stannade och rutan rullades ner, hörde jag: ”Bernice! Vad gör du här? Det var min konfirmandpräst Per Kristiansson.

Ps 71:5 – Du är mitt hopp, o Herre, min Gud, min trygghet ända från min ungdom.

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *