Förvandlingen

I den gammaltestamentliga texten framträder Gud i någon form av mänsklig gestalt. Men ingen får se Guds ansikte. Mose får dock se Guds rygg där han flimrar förbi.

I konfirmandundervisningen när vi pratar om hur vi föreställer oss Gud är det inte ovanligt att många har den här bilden av Gud, Gud som en man. Eller för att spetsa till det en smula – men det är faktiskt ofta här vi hamnar i undervisningen då vi tittar på de olika bilderna – ”en gubbe i himmelen”.

Och det är inte sällan att denne Gud ofta är en tämligen fatalistiskt Gud, t.ex. så är alla människor liv är förutbestämda. I förlängningen kan man ana sig till att den här Gudsbilden är ganska sträng och i brist på dialog med oss.

Det här en bild som skiljer sig avsevärt från den bilden av Gud Jesus ger oss – och här ligger den stora utmaningen i all undervisning – att komma med det glädjebudskap Jesus ger oss, att Gud är kärlek. Omsorg. Nåd.
Och en personlig kraft att verkligen räkna med.

Och naturligtvis är vi här ute i föreställningens och trons områden – vi kan varesig bevisa eller motbevisa vad den andre tror och erfar. Vi har olika övertygelser, bilder och föreställningar. Och det är mitt ansvar som präst att förmedla trons bild och möjlighet. Och ofta kommer det en fråga i dessa undervisningssammanhang hur jag föreställer mig Gud och mitt svar är då att
jag föreställer mig Gud som en mäktig intelligent kraft som genomsyrar allt – ”Gud är den i vilken vi lever, andas och är till. Himmelriket är mitt ibland oss”.

Men behöver det finnas en motsättning här?
Vad är det som hindrar Gud att ta gestalt av en lysande människa vars ansikte ingen klarar av att se? Är man allsmäktig så är man. Och vem kan slå den andre i huvudet vad som är sant?

”Vem är du Gud?” Har mänskligheten frågat sig genom tiderna.
Och det enda svaret som egentligen kommit är:
Jag är den jag är.

Kanske för att vi människor ändå inte skulle förstå vem Gud är.
Ja hur skulle vi när vi bara för en bråkdel avtäckt de mysterier och storheter som genomkorsar allt vi ser och hör och kan ta på och förnimma – bara en bråkdel av de utsökta och genomtänkta mönster och avsikter; i en cell, i en molekyl, i det levande livet känner vi till, kan beskriva.
Och här brister vi rejält i ödmjukhet, rent generellt.
Och de forskare som börjat undersöka mysteriet – från olika infallsvinklar – blir inte sällan fulla av häpnad över den intelligenta kraft de ser är en förutsättning för den ordning de bit för bit avtäcker.

Men rent generellt är vi dåliga på att ta till oss den ödmjukhet och den häpenhet dessa forskare ger uttryck för.

Nej det är de som är snabba och brutala och har vassa armbågar som hörs och styr och domderar. Varesig man nu vill designa om människan eller växtriket med olika metoder. Jag tänker bland annat på den förödelse vi kan ana som en följd av vissa manipulationer av växters arvsmassa, där förmågan till återskörd, att ge ifrån sig säd och frön som i sin tur kan få upp nya plantor manipulerats bort. Om något är ondska så är det sådan kommersiell vetenskap. Och bästa sättet att hålla den från oss är att säga till våra handlare att nej, vi vill inte ha dessa genetiskt modifierade grödor i dina hyllor. Låt oss göra det.

Något som är spännande i mötet med konfirmanderna och samtalen kring Gud är det ganska uppenbara i bibeln att Gud är inte statisk i förhållande till sin skapelse; det är som om han växer och förvandlas i takt med att mänskligheten växer och förvandlas. Allt gick fel och han låter hela Jorden bli översvämmad men då Noa och hans familj med alla djuren kliver ur arken på berget Ararat så får Noa visionen av regnbågen som ett löfte mellan Gud och mänskligheten att detta skulle inte hända igen. Den totala systemåterställningen blev väl drastisk, här gäller att hitta andra vägar.

Och i förhållande till det utkorade folket, Judarna, så kan vi se att nu hädanefter verkar Gud genom ledare som Mose, kungar som David och profeter likt Jesaja, Jeremia och Amos.

Och genom hela gamla testamentet så avlöses perioder av fred och försoning med tider av krig och illvilja. Väg och avväg. Tro och otro.
Men ingen översvämning utan ett tålmodigt harvande med mänskligheten genom profeterna, ofta illa ansedda och förtalade men det var så Gud lät sin röst bli hörd. Och alla pekade de på att det skulle komma någon längre fram som på ett särskilt alldeles fantastiskt vis skulle visa på Guds allmakt och kraft.
Messias.

Och så kommer då den vi erkänner i det kristna att vara denne gestalt – alltmedan flertalet judar underkänner vårt omdöme på den här punkten.
Men det är en annan historia. Ty i det kristna är Jesus den som Gud visar sig igenom på ett alldeles särskilt vis. Som är Messias.

Och utifrån Jesu eget perspektiv, utifrån de erfarenheter han gjort i öknen då han frestats och de erfarenheter han gått igenom vid floden Jordan då Johannes döpte honom så är i vart fall han själv övertygad om att Gud verkligen ville verka genom honom på ett nytt och kraftfullt vis.

Och vi kan se att det kallelseperspektiv Jesu har med sig växer och förändras allteftersom Jesu undervisar och möter människor. Kanske det tydligaste är perspektivförskjutningen från att vara exklusivt judiskt till att vidga perspektiven att omfatta även de s.k. hednafolken. Dvs. oss – hedningar som vi och alla andra som inte var och är judiska.

Och säger traditionen – genom denna utvidgning och genom att säga ja till utvidgningen i egenskap av hedning; säga ja till Jesus så kan utkorelsen, som verkat alltsedan Abraham, nu inkludera alla de människor på Jorden – oavsett ursprung, status och ras – som vill ha med Gud att göra såsom denne tog och tar sin gestalt i och genom Jesus Kristus.

Eller som det står i dagens epistel text från Efesierbrevet:
”i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den utlovade heliga anden som ett sigill. Den är en borgen för vårt arv, att Guds folk skall bli friköpt och Gud få pris och ära.”

Och i dagens evangelietext är vi precis i starten av Jesu offentliga verksamhet. Närstående till honom vet hans kapacitet, känner till hans kall och vet att hans förmåga är mer än verklig – men ingen annan. Han är som vem som helst. Och så händer katastrofen, vinet är slut. Vad göra? Och blickarna faller på Jesus från de som vet men nej säger Jesus; min tid har inte kommit än men si det tyckte inte alla så han faller till föga och gör nu sitt första offentliga under.

Låt oss stanna upp lite här.
Den person som profeterna under århundraden talat om är nu i mänsklig gestalt och det första under han gör är att omvandla vatten till vin. Något som fanns och som vi tar som självklart, likt luften, elden; omvandlas till något alldeles särskilt och speciellt. Ett utsökt vin, det bästa man smakat överhuvudtaget.

Varför väljer Gud och Jesus att göra denna entré i det offentliga?

Låt oss för en stund välja att se på Jesu stund på jorden som en pjäs, ja en opera.
I första akten föds han och nu i andra akten så börjar hans offentliga verksamhet och denna akt tar sin början med detta vin-under.
Har författaren till pjäsen någon baktanke med detta?
Finns här ett tema fördolt som ska återkomma? Finns här en nyckel som det så ofta gör i operor, ett återkommande libretto?

Ja det är det gör.

Jesu erbjudande till mänskligheten skulle kunna beskrivas i ett ord – Förvandling.

För Jesus erbjuder oss ett evangelium som är en levande kraft som har förmågan att förvandla inte bara oss utan hela vårt perspektiv på tillvaron.
För i den här pjäsen finns en tredje part; även denne en gestalt av Gud, nämligen hjälparen – andra synonymer är livgivaren och den helige ande.

Och denna helige ande, denne hjälpare, denna osynlige trons apostel som vill komma innanför skinnet på var och en av oss och väntar tålmodigt tills vi öppnar dörren på glänt – denne trons apostel, denne trons härold och banerförare kan förvandla gråsten till guld.
Livets villervalla och uppförsbacke och meningslöshet blir i händerna på den helige ande underbara möten och erfarenheter och glädje.
Helige ande föder nyfikenhet, humor, fördragsamhet, förnöjsamhet, busighet, skratt och glädje – och en väldig tro. Mitt i vardagen.

En lapsus i sammanhanget är att det finns ’kristna’ som förefaller vara långt ifrån sådana egenskaper – ta dom för vad de är och sök hellre de sammanhang i det kristna där den tolerans och nyfikenhet och glädje och ömsesidighet – egenskaper som just utmärker den helige ande – hålls vid liv.
Gå på din intuition.
Lyssna till ditt inre – den helige som vägleder.
Sök liv och du ska finna liv. Bulta och dörren ska öppna sig.

Den här möjligheten till förvandling tål att fundera mycket över.
För i förlängningen kan detta omvandlingsnummer påverka inte bara dig själv utan hela din omgivning. Och det var därför som urkyrkan fick en sådan kraft; med gemensam kraft kunde man hålla stånd mot de nedbrytande tankestrukturer såväl romarriket höll sig med som de inom det judiska som de skriftlärde och förståsigpåarna satte främst. Ja man började lita på sig själva, de trons svar som kom i bönen och den intuition som finns i den helige ande blev som ett levande vatten som forsade fram. Och genom den kraften och medvetenheten kunde man nu börja utöva en slags själens jiu-jitsu; ondska och dumhet och tröghet transformeras till mening och samvaro – och liv.
Inte undra på att man upplevde de första kristna som ett hot.
Var fredliga som duvor men listiga som ormar. De följde Jesu råd. Blev mer katt och mindre hund. Vågade se och erfara sådant som omgivningen blundade för. Att kejsaren var naken och andra tabun.

Det här omvandlingsnumret – att vi kan förvandla vardagens gråhet till mening och glädje finns här alltjämt. Och den nyfikenhet och öppenhet som utmärker den helige ande vill förstås omsluta så många som möjligt.
Och kanske det vanligaste sättet dessa trons gåvor formaterar om en människa på, omvandlar denne är i den omedelbara erfarenheten att vara buren och älskad av Gud. Oavsett om vi uppfattar honom som en ljusgestalt vars rygghydda vi såg flämta förbi mellan klippskrevorna, som Mose, eller som den kraft i vilken vi andas, lever och är till – Jesus undervisar oss i.

Så Herre – öppna oss för djupet i ditt erbjudande att omvandla det gråa till färg, meningslöshet till mening, sorg till förtröstan, missmod till förnöjsamhet.
Gör oss modiga och starka att se världen för vad världen är och i den klarsynen välja dig och ditt erbjudande av närhet, kärlek och ansvar.
Herre, hör vår bön. Amen