Ett sätt för Elisabeth och Sakarias att markera att deras son inte skulle leva det liv man kunnat förvänta sig var att ge honom namnet Johannes, som på hebreiska betyder ”Gud har sig förbarmat”. Och Johannes växer nu upp och kommer att utvecklas till sinnebilden, ja urtypen före en profet vid denna tid. Människor vallfärdade för att lyssna och döpas och bland dem kommer så småningom Jesus, Johannes tremänning. De bådas öde är beseglade och förutsagda. ”Här kommer han som döper med eld” säger Johannes.

Har Gud slutat att sända oss profeter? Inte – men alla lever inte vid en flodstrand och döper människor. Men människor med profetiska uppdrag finns det många av. Det som skiljer vår tid mot tiden för Johannes döparen är att vi vallfärdar inte längre till våra profeter. De ifrågasätts snarare och många efterlyser lite mindre radikalitet, lite mer politisk korrekthet.

Och jag kommer bland annat att tänka på den australienske journalister Julian Assange, som la ut bevis på krigsförbrytelser i kriget i Irak på Wikileaks – hur Julian Assange efter år av påtryckningar sannolikt snart blir utlämnad till Förenta staterna.

Nils Melzer, FN:s särskilda rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning skrev nyligen i ett offentligt brev:

Under de 20 år jag arbetat med offer för krig, våld och politisk förföljelse har jag aldrig tidigare varit med om att en grupp demokratiska stater gaddat ihop sig i avsikt att isolera, demonisera och skymfa en enskild person under så lång tid och med en sådan brist på hänsyn till mänsklig värdighet och rättssäkerhet.…

Nils Melzer fortsätter i sitt offentliga brev bland annat att uppmana Sverige att upphöra med att sprida, anstifta och tolerera uttalanden eller andra aktiviteter som skadar Assanges mänskliga rättigheter och värdighet, samt att vidta åtgärder för att ge honom lämplig kompensation och rehabilitering för tidigare skada.

Men så blev det inte och det är sorgligt att konstatera är att Sverige, som i så hög grad tidigare varit ett land som försvarat yttrandefrihet och fri journalistik, inte hörsammat detta påbud från FNs. Rapportör Nils Melzer. Skamligt och sorgligt enligt mitt förmenande.

Varpå vi kan konstatera att Jeremias råd och påbud om rättfärdighet och mod sannolikt inte alltid följdes då och då rakt inte följs nu.  

Vi har med andra ord ofta svårt med samtida profeter. De som varnar och förmanar anses ofta ta i lite för mycket.

Ja vi har i dagens läge en situation där en hel samtid liksom bestämt sig för att vi i vissa frågor hör inte, ser inte, säger ingenting.

Och så här i midsommartid; då skapelsen står i full blomning på våra breddgrader – hur katastrofal är inte denna förnekelse inte minst vad gäller betingelserna för vårt liv på planeten Jorden.

Forskarna uppfyller verkligen sitt profetiska uppdrag, de för i bevis och påvisar hur haven mår, atmosfären, sjöarna, djuren, mänskorna och de visar på vad som behöver göras. Men lyssnar vi? Ja nog lyssnar vi men handlar vi? Ja nog handlar vi men tillräckligt? Inte enligt forskarna.

Och jag tänker på den oro som finns i dagens finansiella situation. Frågan är om den alls uppkommit om vi följt de råd Josef en gång i tiden gav Farao – att i goda tider sparar man i ladorna för att kunna nyttja detta det sparade i sämre tider?

Men den som förespråkat denna form av ekonomisk hushållning har snarare ansetts tråkig och vara något av en livsförnekare; man måste våga chansa lite också. Låna. Leva på kredit. Men bakom det resonemanget finns en förnekelse av de begränsningar som finns i skapelsen. En förnekelse som är livsfarlig. Att leva gränslös är att leva i en lögn. Och förr eller senare kommer sanningen ikapp. Är vi där nu eller får vi vänta ytterligare en tid innan bubblan brister? Hur många profeter har inte de senaste åren just varnat för det som nu sker, med en inflation och kanske rentav en hyperinflation runt hörnet? Ja de har varit många, men har vi lyssnat? Nej inte för åh så tråkiga råd om måttfullhet och konsekvens, bäst att ”brascha på”, låna, låna, låna.

Att leva sitt liv där Gud spelar roll är att nu att ta in Guds undervisning om rätt och rättfärdighet, klokskap och måttfullhet – till sig. Vi har alla uppgiften att bygga ett hus från grunden, på en klippa. ”De står emot svåra tider” menar Jesus; ” husen som byggs på klippor, stock för stock, tålmodigt”.

Och förstås är detta en sinnebild för hur vi ska dana vår karaktär; inget som blir till i brådrasket men en god karaktär är möjlig om vi detta lilla är trovärdiga och sanna – inte bara då spotlightljuset är på. Det är kanske snarare så att det allra mest intressanta är hur vi är och lever våra liv då vi tror att ingen ser vad vi gör eller är?

Johannes ger oss sinnebilden av mod. Han är en förebild. Ångra er, säger Johannes, vänd om.

Och kanske hamnar vi som individer i situationer där måttfullheten, det diplomatiska måste få stå tillbaka för uppenbara sanningar – som för journalisten Julian Assange. Något måste uttalas. Som krigsförbrytelserna i Irak. Och han gjorde det. Ångra er, vänd om.

Då ska vi veta att det är så det kan vara att vara människa. Någon måste vara visselblåsare, någon måste vara den som sätter ned foten i en pågående orättvisa.

Och vi kan alla bli kallade in i den rollen beroende på vad och var vi är i livet, Att vi då måste ta mod till oss att säga nej, nu är det nog. Det ligger i det mänskliga ansvaret. Eller som Jonatan säger i bröderna lejonhjärta annars är man en lort.

                                                    *

I dagens episteltext från Apostlagärningarna påvisar Paulus för israeliterna hur Jesus var den naturliga fortsättningen på Guds omsorg om det judiska folket.

Men Paulus hade lika gärna kunnat tala till oss här och nu då nu Jesu uppdrag och liv var och kom att bli riktat till alla på Jorden som vill bejaka den anda Jesu liv öppnade upp för. Den helige anden. Den kraft som förmår förändra inte bara oss utan även de sammanhang vi är en del utav – inifrån och ut.

Och för att kunna leva i den andan, den helige andens anda, måste vi våga leva i tro; i bön – och att öppet uppmana varandra att leva så.

Gud är här, lyssnande, redo och öppen.

Ja det handlar om vikten att våga sträcka ut en hand i det okända och våga tro på att jag blir mottagen trots att allt jag gjort och gör som inte är bra.

Ångra er predikade Johannes, vänd om.

Och vad svarar Gud som finns vid vår sida då?

Det vet vi genom Jesus i mötet med kvinnan som skulle stenas att domen är inte det centrala – ”inte heller jag dömer dig” löd Jesu ord och vi har fått påbudet att snarare sluta att göra orätt, ändra oss. Ta ut ny kurs. Leva fullödigt och rättvist. Åh Herre hjälp oss att leva så, amen.