Hesekiel använder sig av bilden av Gud som den gode herden – Gud som, en samlande kraft: Jag skall hämta dem hos de främmande folken, samla in dem från främmande länder och föra dem till deras eget land

Och jag tänker att natten nyheter (detta skrevs morgonen den 14/3 2024) – jag citerar ur DN: Iran har avfyrat hundratals drönare, ballistiska robotar och kryssningsrobotar mot Israel. Enligt den israeliska militären attackeras landet även från Libanon och Jemen – väcker oro.

Och jag tänker att vi vill inte ha mer krig. Vi vill inte att allt ska eskalera. Vi vill att saker och ting lugnar ned sig – tänker jag – i vart fall vill jag personligen detta och jag tror inte jag är ensam om det.

Men i vår tid tycks nu bristen på dialog och ömsesidig förståelse och vilja till försoning vara minimal. På så många fronter. Det är ett käbbel utan like. Och det pekas och hyttes med fingrar och det är ”du är och du sa” hela tiden.

Trots att Petrus i dagens episteltext adresserar oss följande:

Genom hans sår har vi blivit botade. Vi var som vilsegångna får, men nu har vi vänt tillbaka till våra själars herde och vårdare.

Ja, Jesus kommer med en alldeles särskild gåva.

En gåva som sticker ut.

Ett budskap som hotar och förenar – på en och samma gång.

Dagens evangelietext (Joh 10:1-10) utmanar oss. Vad menar Jesus? Och jag tänker att en tolkning kan just vara det att de ledare som kommit före har levererat ett antingen eller perspektiv. Översatt till vår tid: Antingen har Israel helt rätt och Hamas helt fel – eller tvärtom – Israel har allt fel och Hamas allt rätt.

Vi vet att så fungerar inte tillvaron men ändå är det just så all krigsretorik byggs upp: Polarisera, misstänkliggöra, fjärma sig från samtalets och möjlighetens potential.

Vad gjorde då Jesus som den gode herde som hade förmånen att öppna grinden eftersom grindvakten känner igen honom? Jo, han kommer med ett nytt budskap. Att vi ska älska varandra. Mitt i alla olikheter och disparata uppfattningar om verkligheten så ska vi söka att älska varandra.

Och mina tankar vandrar till Mikael och hans familj, inte minst hans 12-årige son, i Skärholmen. Mikael som blev brutalt avrättad i en tunnel i Skärholmen på väg till simbassängen med sin 12-årige son för tre dagar sen (den 11/4 2024). Avrättad efter, såvitt jag förstått, visat civilkurage mot ett ungdomsgäng som betett sig gränslöst och ohyfsat.

Den omedelbara reaktionen i oss är vrede, i vart fall i mig. Jag blir så berörd av denna händelse och uppenbarligen många med mig. Och även jag ropar spontant efter straff och repressalier och tuffa åtgärder. Samtidigt som jag inser att just sådana åtgärder riskerar att fördjupa den negativa spiralen som just lett till händelsen ifråga.

Jag kan inte påstå att jag sitter inne med någon universallösning men om det är något vi saknar så grymt – både geopolitiskt i de på gående krigen och i vårt samhälle så är det Jesu helt unika undervisning.

”Himmelriket finns mitt ibland er” – alltså som ett tillstånd som är möjligt för oss att nå till.

Hur finner vi då ett liv där tro, relationer, drömmar och förhoppningar lever och frodas? Hur finner vi ett liv i harmoni?
Här visar Jesus oss en unik hållning:

Vi ska leva för helheten. Lämna hjorden om ett får gått vilse och föra det till oss.

Det är inte alltid det perspektiv som uppmuntras idag.

Istället är det den starkes lag som idag sätts i högsäte, rikast, snyggast, mest vältalig vinner.

Inte minst i olika sociala medier. Influenser och bloggare tjänar stora pengar på att få livet att likna ett dagdrönarliv där man bara konsumerar. Konsumerar de varor som sponsrar influensern ifråga. Och det är inte alla som ser igenom denna oheliga dyad, denna kommersiella allians. Vilket leder till att många unga undrar, då de kommer ut i arbetslivet, vad i hela fridens namn. Att slita en hel månad inom exempelvis vården och få så lite kvar efter att boende och bil och mat betalats, det var ju inte det som den där bloggaren lärde ut direkt… Och en del har svårt att acceptera detta faktum och sätter man på programmet Lyxfällan så är där en skrälldus med människor som gått på denna lögn.

En bra motfråga att ställa sig i livet är kanske ibland att vad kan jag ta med till andra sidan. Vad kan jag ha med mig genom döden?
Ja, det är vad livet gjort med mig, hur har min inre essens påverkats av alla mina val och möten? Den kärnan har jag med mig, tänker jag mig, genom döden. Och då är de värden Jesus predikar om; den gode herdens blick och omsorg något att verkligen försöka införliva i det egna livet.

Detta införlivande sker ofta i det lilla. I det lågmälda och anspråkslösa. Vi vet innerst inne vad som gäller – vi vet när en människa är att lita på, när en människa vill oss genuint väl.

På ett liknande vis har vi alla ett ansvar att vara en god herde inte minst inför oss själva. I oss har vi en massa impulser, farhågor och tankar och går någon av dem vilse och börjar leva sitt egna liv i oss är det risk att helheten påverkas, mitt jag. Ångest kan väckas upp, oro och med dem handlingar som i efterhand kanske inte var så kloka.

Hur håller jag ihop hjorden är också en fråga om hur jag håller ihop mig själv.

Här visar Jesus oss genom sitt liv vikten av att vila, han drog sig ofta bort i ensamhet, vikten av bön, Jesus bad regelbundet till Gud, vikten av att som ledare samla människor kring sig som är olika.

Lärjungarna var som vi vet helt olika profiler.

Här har vi som kyrka något att fundera på.  Vi möter i våra verksamheter ofta Johannes och Andreas – båda trevliga och lugna och lågmälda – men Petrus och Matteus, hur når vi dem? De mer eldfängda, de som ifrågasätter, utmanar oss?

Livet handlar ofta om att uthärda, leva i ovisshet och trots denna ovisshet – välja kärlek, välja omsorg, det goda herdeskapet. Det goda herdeskapet handlar förstås även om mina relationer i mitt liv, att eftersträva ett liv där jag går att lita på, vara en sådan som man kan vända sig till då rovdjuren skönjs i det livsdunkla.

Så Gud, hjälp oss att leva så att vi är herdar i våra egna liv, att vi håller ihop oss och ge oss mod att leva i det ambivalenta, det osäkra, det ovissa utan att hänfalla till det svart-vita, ja hjälp oss att se alla nyanser, att leva i det komplexa. Och vaka över oss, din hjord Herre – och hjälp oss att finna försoning och vilja till varann. Amen