Förnöjsamhet

Jesus använder sig av den berömda liknelsen att det är svårare för en rik att komma in i himmelriket än för en kamel genom ett nålsöga.  

Lärjungarna undrar – vem kan då bli räddade – varpå Jesus svarar: För människor är det inte möjligt men för Gud.

Och så kommer följdfrågan från Petrus; men vi, vi som har lämnat allt för dig – hur blir det då för oss – och Jesus svarar att de nu ska får en alldeles särskild roll och refererar till hans återkomst Israels öde – och så kommer nyckelrepliken i som är ritade till alla oss andra, att var och en som för Jesu namn skull lämnar sådant som står en kärt ska få hundrafalt igen – och vinna evigt liv.

Vad kan det innebära att för Jesu namns skull lämna sådant som står en kärt?

För lärjungarna var det så konkret – de lämnade sina hem och sammanhang – för sådana som blir missionärer likaså. Eller går i kloster. Men för oss vanliga, som är kvar i våra rutiner och sammanhang och går till jobb och andra sysslor som vi lovat att utföra – som lever ett vanligt liv. Vad kan detta betyda för oss?

Jag vet att i våra gudstjänster så finns det ofta dem som ibland känner att de går dit på nåder. Hemma finns ett oförstånd. Den tro som spirar i bröstet och det lugn och den inre frid man erfar i mötet med ordet, psalmsången, musiken, nattvarden finns en oförståelse kring – det hela bedöms som onödigt, obegripligt, dumt.

Att lämna sitt hem för Jesu skull skulle kunna ses i det perspektivet att man lämnar det förutsägbara och det förväntade för att få in en komponent i det egna livet som alltid kommer att fungera lite som en joker. Inget blir sig likt.

Många lever sina liv i väntan på – i väntan på helgen, då jag kan få vila från mitt jobb, i väntan på semestern, då får jag leva ut och vara där och den jag vill vara, i väntan på de nya kläderna, gillamarkeringarna på det sociala mediet – i dem och med dem blir jag den jag innerst inne är.

Spelindustrin slår mynt av denna oro i oss och lurar människor att till och med skuldsätta sig och slå sönder sina liv. Livet med alla pengarna verkade ju så mycket bättre, jag spelade i väntan på det andra livet. Eller alkoholisten, tablettmissbrukaren, som i ruset, i avdomningen kan jag vara den jag vill vara – varpå tillvaron kretsar om att nå dit så ofta och enkelt som möjligt. Ofta med ett kolossalt pris fysiskt, psykiskt och socialt.

Det är inte alla förunnat att leva i nuet.

Och det är inte alla förunnat att leva sitt liv i förtröstan och i en känsla av förnöjsamhet.

Förnöjsamhet är en bristvara idag.

Vi inbillas och intalas till att uppleva oss förbisedda, kränkta, missförstådda och missunnade. Och som en väg ur detta tillstånd så blåser man upp helgen, semestern, de nya kläderna, gillamarkeringarna, spelvinsten, dunken med vin och de ångestdämpande medikamenterna. Som om detta skulle vara ett mål i sig då det nu bara är ett medel att få uppleva något som liknar förnöjsamhet – men egentligen aldrig är det.

Himmelriket, säger Jesus, det är ett tillstånd som dels är i antågande men även ett tillstånd här och nu, i oss, som en möjlighet.

Och Jesus lär oss i bönen Fader vår att vi ska be Tillkomme ditt rike.

Det är således en bön i bönen om att dels allt ska ställas till rätta, till det tusenåriga riket av fred som de flesta världsreligioner har som en sinnebild dels en bön att Tillkomme ditt rike i mig, bland oss, här och nu.

Den som har en tro vittnar ofta om att känslan att ha ett vittne i det egna livet, möjligheten att kunna vända sig till Gud – om än i kort och tyst bön där bak ratten, bak spisen, på promenaden mellan hemmet och affären – men en relation som är helt livsavgörande. I den finns erfarenheten att Jag är sedd, jag är beskyddad, jag har någon som följer mig och som vill mig väl.

Jesus uppmanar oss till att hålla den här kanalen öppen i oss, att vi ska eftersträva ett bedjande liv, ett liv i närvaro och förtröstan att vi är sedda och vägledda. Och för att klara detta ska vi vårda vår kropp, själens tempel.

Den frid och förnöjsamhet en tro kan ge är inget som det pratas om i teve eller på radio så värst –  utan istället möts vi av reklambilder och vittnesmål hur kul allt kan bli  bara man får resa bort, renovera sitt kök, får en ny smart-teve – och all denna försäljning vilar i att blåsa upp känslan att det egna livet inte riktigt räcker till här och nu – att här finns nog allt en  sten i skon, något som fattas, något som inte är bra – vilket leder till en oro, en insikt att jo, jag är nog missnöjd… trots allt…

Motsatsen till missnöjd är nöjd…

Ja hur ofta framhålls den dygden– att vara nöjd, glad och tillfreds som ett ideal – sällan – ja nästan som om detta inte skulle vara möjligt.

Men inte sällan leder nu en tro till en inre förvissning om att vara sedd och i vissa fall bli buren som i sin tur leder till en inre tillit och frid.

Med det sagt så är tro inte alltid en universallösning, även att följa Jesus i den meningen att vi har en öppenhet för gudsriket, att vi önskar att Tillkomme ditt rike, innebär inte automatisk att man är vaccinerade mot fruktan.

Vi är nog ganska många som just nu är oroliga för coronaviruset, som undrar hur det egentligen står till där inne i Kina eller som sett de stora gräshoppssvärmarna av bibliskt mått som just nu äter upp maten för miljoner människor i delar av Afrika och Asien – och vi är oroliga för vårt land, för sprängdådsnyheter, rån och oroligheter. För att inte tala om miljön och hur ansträngt vårt jordklot är genom mänsklighetens sätt att fara fram. Listan kan göras så lång och lägger vi det ena till det andra är vi många som får tankarna att gå i termer som sammanbrott och att en civilisationens kris av gigantiska mått är i antågande.

Så ja – vi lever i en tid då det inte alltid är lätt att vara lugn och nöjd och förnöjsam – desto viktigare tänker jag då att mötas tillsammans och be till vår skapare – be om vägledning och beskydd – ja om tillit och beskydd och närhet. Om en visshet att vi är sedda och beskyddade mitt i denna oroliga tid. Att Gud vakar över oss – likt en god förälder.

Hur utelämnade är vi inte utan Gud i våra liv just nu? Oändligt.

Jesus säger i dagens i dagens evangelietext att den som följer honom kommer få hundrafalt igen.

Intressant är att samma händelse är skildrad i såväl Lukasevangeliet som i Markusevangeliet och där är Jesus mer specifik, i Lukasevangeliet säger Jesus att

”Sannerligen, var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn skall få mångdubbelt igen redan här i tiden och sedan evigt liv i den kommande världen.”

Och i Markusevangeliet kap 10 verserna 28-30 är Jesus ännu mer specifik.

”Sannerligen, var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen. Här i världen skall han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelser, och sedan evigt liv i den kommande världen.

Jesus utlovar med andra ord ett beskydd här och nu – ett beskydd som ges parallellt med att en tron inkluderar ett umbärande – ett umbärande som kommer sig av att fokuset en tro skänker dess bärare automatiskt blir bredare än bara det egna livet – evangeliet; budskapet om himmelriket vill expandera och den kraft i vilken det expanderar är frid och förnöjsamhet och vissheten att vara buren. Och ur detta inre perspektivet kommer ett engagemang för medmänniska som ett eko, en fortsättning av det engagemang jag erfar från Kristus i det egna livet.

Vi är många idag som behöver erfara just de hör inre egenskaperna, som törstar efter dem, som skulle må bra av om dessa kom in mer i det egna livet – men de krafter i tillvaron som har en annan agenda överöser inte minst ungdomen med filmer, influensers, så kallad gangsterrap och allt var det nu är – där Jesu erbjudande är helt bortkollrat. Finns inte. Varpå den psykiska ohälsan ökar exponentiellt.

Därför har vi ett uppdrag att vittna, i det stora som i det lilla om den belöning som ges här och nu i det egna livet – den inre frid och förnöjsamhet som är så viktig och alltmer oumbärlig i en tid så orolig som vår – i och med en tro på Jesus Kristus.

I Salomos vishet finns en strof som påminner oss om detta: Du förmår allt och du överser med människornas synder för att de skall omvända sig

Och det är inte för inte som Paulus i Filipperbrevet skriver att

För hans skull har allt det andra förlorat i värde för mig, jag kastar det på sophögen för att vinna Kristus och få leva i honom.

I Jesu avskedstal i Johannesevangeliet säger Jesus till lärjungarna att de tillhör inte längre världen och lever nu i honom – och han tillägger: Därför kommer världen att hata er.

Hata är ett starkt uttryck men översatt till här och nu så kommer det nog alltid finnas en skiljelinje mellan den som finner en ro och en trygghet och en själsfrid i en tro och den som söker samma frid ute i världen, inte sällan genom att försöka köpa densamma i olika projekt.

Det blir olika fokus, olika projekt, olika liv.

Jesus uppmuntrar oss att leva våra liv genom honom och han lovar oss att vi får hundrafalt igen – detta hundrafalt kan nog översättas i ett enda ord – dygden förnöjsamhet. Så värdefull, så underskattad, så betydelsefull för ett rikt och äkta liv och vilka prioriteringar jag nu gör.