”Jag hade inte klarat det om det inte vore för honom där uppe.”

I år är det 75 år sen lägret i Auschwitz-Birkenau befriades.

1900 talet – århundradet med Stalin, Mao och Hitler och deras helt fruktansvärda läger och försök att skapa enhetliga och regimtrogna system.

Människor behandlades på ett vis som är omöjligt att greppa; tortyrens uppfinningsrikedom saknade gränser.

Jag har under vintern försökt läsa Gulagarkepelagen av Alexander Solzjenitsyn. Boken kom ut på svenska 1974 och Alexander Solzjenitsyn är ett sannskyldigt vittne kring de orimligheter som utspelade sig i Stalins läger.

Vi är nog många som trodde att sådana grymheter som Stalin, Mao och Hitler utsatte sina medborgare för aldrig skulle återupprepas. Idag vet vi bättre – den grymhet i Mellanöstern som IS fört fram är i samma kaliber. Och vad vet vi om vad som händer i olika former av fängelser och läger runt om i icke-demokratier just nu?

Gemensamt för de här regimerna på nittonhundratalet – tillika till exempel IS idag – är att de var och är kolossalt kristendomsfientliga. Att till exempel skriva en dikt där Jesus omnämns och man faktiskt menar på att Jesus funnits var skäl nog att fängslas i Stalins Sovjetunionen. Då ansågs man vara kontrarevolutionär. Och man belades med publiceringsförbud i bästa fall, i sämsta fall fängslades man och torterades, kanske till döds. 

Ibland stöter jag på missuppfattningen att extremisten och massmördaren Anders Behring Breivik skulle vara kristen men inget är mer fel – Breivik är mycket tydlig med att han föraktar kristendomen – Jesu barmhärtighet och att vända andra kinden till är, för Breivik, enkom ett tecken på svaghet. En barmhärtighet som för övrigt tar sig uttryck att den kristne vill hjälpa alla i nöd – inte för att den eller de är kristna – utan för att denna form av barmhärtighet är den kristna trons signum. (Och ja, ibland har det också gått fel under dessa 2000 år; inkvisitionen, häxbränningar, Knutby till exempel.)

Men varför skyr nu dessa olika regimer och terrorister läran om och av Jesus?  

Om Jesus nu är en sådan ”svagis” – varför ens bry sig?

Bland de som jämte judarna hamnade i koncentrationsläger i Hitlers Tyskland var de bekännelsetrogna kristna – däribland prästen Dietrich Bonhoeffer som 1945 avrättades i koncentrationslägret i Flossenbürg.

De bekännelsetrogna gjorde motstånd mot Hitlers omstöpning av kristendomen till att bli en hyllning av just Fürhern, det vill säga Hitler själv.  

Är det kanske det som det handlar om – att en kristen tro kan ge perspektiv som gör att tyranner lättare kan ses för vad de är? En slags inre immunitet mot vissa former av gruppbeteenden som många diktatorer önskar uppnå? En inre frihet reformatorn Martin Luther benämnde ”En kristen människas frihet”. Detta band mellan Gud och människa kan vi inte själva åstadkomma utan är en fri flödande relationen som Gud skänker helt gratis till människan – genom tron, i nåd.

Kristna är idag världens mest förföljda grupp konstateras bland annat i Pew Forums stora rapport om religionsfriheten i världen. I 143 länder förföljs eller trakasseras kristna, antingen i form av en aggressiv lagstiftning, eller av ett samhälle där de inte tillåts leva ut sin tro.

Mot bakgrund av detta kan vi ju fundera på hur vi förhåller oss till vårt kristna arv i vårt land. Elise Lindqvist, ängeln på Malmskillnadsgatan, blev intervjuad av Skavlan men en strof kom aldrig med i det slutgiltiga program som sändes i SVT: nämligen Elises konstaterande att hennes energi och kraft att stötta de utsatta på Malmskillnadsgatan kom till henne i och genom en levande tro på Jesus Kristus. (”Jag hade inte klarat det om det inte vore för honom där uppe.”)

Inte för inte kommer jag ibland att tänka på Jesus ord i Markusevangeliets kapitel 8 att ”Den som skäms för mig och mina ord – honom ska också Människosonen skämmas för”.

Här finns således en uppmaning till frimodighet, att våga tro och om att våga benämna samma tro och att våga utöva dess signum, att bry sig om sin nästa.

Varpå jag kommer att tänka på Annie Louise Ashley-Greenstreet psalm ”A little talk with Jesus”, översatt 1847 till svenska av Lina Sandell:

En liten stund med Jesus,
och hjärtats oro flyr,
och blicken vändes åter
från jordens små bestyr
till livets verkligheter,
de ting som ej förgås
när himlarna och jorden
av sin förvandling nås